Aftonbladet – 23 april 1847, sida 2

LITTERATUR. Minnen från en, vistelse i Stockholm åre 1844—45 , af Francois Rouel. Öfversättnint af 4. O. Norrköping, Östlund och Berling Priset 1 rdr bko. (Slut fr. gårdagsbl.) Man har i Stockholm en ytterlig passion för s kallade brorskålar — (så kallade är ett af Svensken älsklings-termer: han slog mig i det så kallade hufvu det, hette det en gång i en klagoskrift till. polisen — personer, som sett hvarandra två gånger, drick: vanligen brorskål den tredje, ja! man till och mer snusar och röker brorskål ur samma dosa eller sam. ma pipa. Till en det leder väl denna egenhet sir upprinnelse från bristen på tilltals-ord, hvilka göra titulaturen öfverflödig; till en del äfven från en naturlig bonhommie i det svenska lynnet, som öfverallt söker vägar till ett närmare, ömsesidigt meddelande. Serdeles kom jag att varseblifya detta vic den lysande bal Borgerskapet , i anledning af krö ningen, gaf på Börsen, och dit äfven jag, jemte andra främlingar, blifvit inviterad. I en stor, rymlig sal på nedre bottnen, der den rikliga supten, vid taffelmusik, serverades för herrarne, såg jag den ens klungan af menniskor bredvid den andra, de der höllo hvarandra ömt omfamnade, och sinsemellan läspade söta du, och kära bror med den lenaste ljufyaste tonvigt i verlden. Personer af alla stånd skyndade der att förbrödra sig, tiondegifvaren i jacka med tiondetagaren i prestrock, frälsebonden med frälsemannen, proprietären med Kongl. Sekreteraren, hvilken i Stockholm betraktas som representant af proletärerne i frack och med hällor: en Kongl. Sekreterare anses öfver hufvud ega mindre, än intet. Det var, som om Jacobinismens valspråk: la mort ou la fraternite ljudat, manande, i hela sällskapets öron. Men när Mårailhous Polka, i glada, dansanta toner, ljudade -från orchestern, delade sig hastigt grupperna i par, och, med en polisprefekt och en prelat i spetsen, flög polkan, jublande, kring den stora, präktiga salen. Detta raseri för brorskålar lär någon gång ha skridit ända derhän, att, sedan tvenne personer sålunda förbrödrats, den ene frågat den andre: Förlåt mig, hvad är brors namn? Sådant skulle man kunna kalla för en blind förbrödringsdrift, en drift, som vore i stånd att leda till skadliga ytterligheter, derest man icke visste, att dylika brorskaper ofta, vid kritiska tillfällen, alldeles förgätas, och någon gång endast räcka för den glada afton, som sett dem födas. Imedlertid lära brorskålar vid Riksdagarne hafva begagnats, som ett verksamt korruptionsmedel, det verksammaste näst efter kontanter