Aftonbladet – 22 april 1847, sida 3

dess ankomst lät jag tidigt en morgon, då den frusna åkern kunde -bära menniskans steg, med lia afmeja så väl detta, som de öfriga sädesfälten. Den afskurha brådden, som dels. nedsaltades i kar, dels utbreddes på skullar, tjenade sedan hornboskapen till ett ypperligt: och mjölkgifvånde foder. Påföljande morgon och så länge den frusna ytan det medgaf, insläpptes får, kalfvar och svin, för att förtära hvad som kunnat spillas. eller qvarlemnas i åkerfårorna. IHärpå inföll.en ojemn vinter. med ofta inträffande långvarigt töväder, och om våren, sedan snön bortsmält, stodo-mina åkrar och fägnade ögat med den yppigaste grönska; men till yttermera säkerhet begagnade jag den första frost, för att med räfsor borttaga de spindelnät och fönor, som betäckte den friska brådden. Under påföljande sommar frödade sig i allmänhet såväl mina egna, som allmogens rågåkrar, men mitt här förut nämnda gärde (om tre tunnland) väckte allmän förvåning. Brådden sköt upp med ovanlig hastighet, och, då säden gick i ax, kunde, på de flesta ställen, en man af vanlig längd med möda nå dessa med handen., Säden på denna åker mognade tidigare än vanligt, var utmärkt strid och ren, samt uppgick i äring vill frettio tunnor och några kappar, rägadt mått. Jag hade visserligen. skäl att vara nöjd med ett sådant resultat, ehuru det icke var-ovanligt i södra Österbotten, n. b. utaf goda och väl skötta åkrar af dylik areal, likvälefter ett till qvantiteten större utsäde; dock är det min fulla öfvertygelse, att om en tunna blifvit utsådd på ifrågavarande åker, såsom jag hade föreskrifvit, afkastningen blifvit vida betydligare; ty sedan fältet var-afbärgadt, kunde man räkna en half alns afstånd och derutöfver emellan hvarje sädestufva. — så kenämnd, emedan stånden, som på många ställen sammanvuxit från de korn, som legat hvarandra nära; ofta voro ifrån 485 till 20 stycken i hvarje knippa eller binge. Jag har ansett mig böra meddela resultatet af detta rön, för att trösta de många svenska jordbrukare, som kunna tro sig äga anledning au befara missväxt, till följe af förlidne hösts varma och regniga Väderlek. Lyckligt hade dock varit, om de af mejat eller låtit kreaturen afbeta den alltför frodigå rågbrodden före snöns ankomst; men högst väsendtligt blifver, att på första vårfrost, sedan åkrarne blifvit bara, varsamt låta aftaga det nät och de fönor, hvilka såsom en fäll betäcka den uppstickande brodden. Det vore förmätet att företrädesvis tillstyrka ett allmännare antagande af en tidigare såning för höstsädet, än den vanligt brukliga. Erfarenheten är härvid, som i de fiesta fall, den bästa lärmästaren; men för frostnämnda orter torde de af mig anställda rön kunna tjena till efterföljd, och i allmänhet är ostridigt, att ett tidigare besådt träde skall hafva till påföljd sädesrotens stadga och dess styrka att emotstå väderlekens förändringar, särdeles den om vårarne ofta infallande och brodden-aftynande torkan. Sedan jag nu framställt detta rön till svenska landtbrukares betraktande, tager jag mig äfven anledning fästa deras uppmärksamhet på några af våra landtmäns förnämsta binäringar. På den ort, der jag hade min lilla landtegendom, kände allmogen ingen annan binäring, än den skogsödande och högst otacksamma tjärbränningen. . Om denna lönlösa handtering, yttrar sig en förtjent författare uti en skrift, belönt med finska husbållnings-sällskapets högsta pris af 20 dukater ) — sedan han, under åberopande af en tillförlitlig uppgift; intagen i vetenskapsakademjens bandlingar för år 4758, 2:a qvartalet, sid. 164, ådgalagt, att hvarje tunna tjära å tillverkningsorten kostade 43 karloch 5 ökedagsverk, eller, jemte transporten till närmaste stad, vida mera än hvad tillverkaren derföre i betalning kunde erhålla, samt i anledning. deraf ej mindre bevisat tjärbränningens skedlighet för enskilda, utan ock för fäderneslandet: Mot sjösidorna är minsta tillgång hos oss på furuskogar, hvilka, utom dess till skeppsbyggerier och andra mer än tjärbränneri lönande afsättningar, i långliga tider ständigt blifvit tillitade och uthuggna: derföre vidtager ej heller tjärtillverkningen med allvar förr än ungefär 3 mil från sjökusten, och räcker sedan gemenligen 8 till 42 mil upp ilandet, der endast aflägsenheten och den tunga landtransporten sätter ett mål för tjärbrännarens yxa, hvilken, likasom elden, i sin framfart, utan skonsmål ödelägger allt hvad tall och furu heter. Således, i stället att den tillväxande-skogen — vid alla andra hyggen, hvilka fordra trän af en viss grofiek — lemnas orörd och besparas för framtiden, (år man deremot här se de gröfsta och de spädaste trän om hvarandra barkade till törrved, på en gång nedfällas och af tjockaste stammen : blott: 4 alnar afhuggas, bortköras och till tjärbränning användas. Resten, eller hela den öfriga delen af trädet, qvarlemnas att förruttna i skogen.Men. nu är det just lenna, emellan 3 och 45 mil upp i landet belägna och våra hafsstränder åtföljande skogssträcka, som, brist af flötbara vattendrag, endast med förmån kan lemna css sågtimmer. och exportvirke. Huru vill man då vänta, att någon duglig skog der skall ega bestånd eller för framtiden få uppväxa, när till och med alla späda telningar, innan de ännu hunnit till 40 års ålder, obarmhertigt barkas till törrved? Emot min vilja nödgas jag derföre ifrä emot denna grufligen härjände fiende, som icke allenast förstör medlefvandes, utan ock undergräfver våra efterkommandes välgång. ; Hås kunna byggas af sten, tegel, slagg, ler och många andra ämnen; men af hvad slag som helst uppförde, kunna de dock ej umbära bjelkar och ) Af superkargören vid ostindiska rompagniet, sedermera kanslirådet Peter Johan Bladh. Sesamma sällskaps handlingar, tom. 1, pag. 79 wo. f. ra aa Re FR AN ff ST oh ARR KR AT RTRIAD LAS NE MK