Aftonbladet – 22 april 1847, sida 3

BLANDADE ÄMNEN: FRAN ! täsöndt) ; NÅGRA RÖN I LANDTHUSHÅLLNING , ELLER UTDRAG ÅF EN FINSK LANDTMANS DAGBOK.) Sedan jag genom en svår sjukdom blifvit urståndsatt att fortsätta en vid tjugu års ålder beträdd embetsmannabana, nedsatte jag mig på en mindre och mycket vanyvårdad egendom i södra Österbotten, der jag — omgifven af grannar utan bildning, och hvilkas språk då var mig helt och hållet obekant — kunde lefva och verka i den fria naturen, ostörd af det tvång, som alltid råder i de så kallade berrskapskretsarne. Klädd som en finsk bonde och med en kost, nära nog lika tarflig som hans, kunde jag, utan att vara blottställd för de så kallade bättre klassernas tadel och anmärkningar, helt och hållet egna mig åt en simpel landtmans verksamhet, och deltog derföre oförtrutet i alla hans mödosamma ar-: beten, utan afseende på klimatets och väderlekens! besvärligheter. Min far, som då ännu lefde, och: alla mina. bekanta, hade. afrådt mig från detta —! som de kallade — dumdristiga företag; men ledsen: vid den verld, hvarifrån jag genom följderna af min sjukdom ansåg mig förskjuten, med en försvagad! kroppskonstitution och likväl med kärlek till lif och verksamhet, ansåg jag mitt yalda yrke såsom det! enda medlet för återvinnandet af en förlorad helsa, och det enda återstående målet för min ärelystnad.! Ehuru ung och oerfaren, behöfde jag icke betala! dessa lärpenningar, emedan jag. hade nog förstånd. att rätta mig efter mine erfarne grannars råd, och! nog lycka att befinna mig bland ett folk, som ännu! icke blifvit bortskämdt af despotiska herremän; — de. voro, nemligen, äkta, redbara finnar. . Genom uppriktighet och rättvisa, samt några tjenster, som: min bättre ekonomiska ställning satte mig i tillfälle. att bevisa dem, hade jag snart vunnit deras tillgif-! venhet, och genom läraktighet och ihärdighet inhemtat det mekaniska i yrket; så att jag inom kort; kunde mäta mig med de flesta vid plogen, med lian, jernstören och yxan, samt i öfriga landtmannens göromål. Det var .ett nöje att gifva goda exempel och en belöning att se framgången. af mina bemödanden; Mitt otvungna lefnadssätt, den friska luft jag) inandades, min tarfliga. föda och framför allt min jemna kroppsrörelse utomhus både sommar och vinter, stärkte mina krafter, lifvade hoppet och den slocknande tanken, att jag ännu kunde duga till något i denna sköna, men ofta missförstådda verld, ingaf mig lefnadslust och mod: min helsa återkom förr än jag vågat hoppas, och jag återvann i rågadt mål min förlorade, ovanligt goda kroppskonstitution. ;) Således blef detta mitt första och vigtigaste rön vid början af den nyå bana jag valt. i Orten, der jag nedsatt mig, var frostnämnd och! följaktligen dess innevånare fattige. Jag märkte snart på de mera välmående orsaken till den allmänna nöden, som förnämligast bestod i dessas förmåga att tidigare om hösten kunna utså sin råg, samti deras bättre utsäde; och detta kom mig att antaga som en hypothes, att en tidigare verkställd såning skulle alltid medföra ett säkrare och mera gynnsamt resultat, än den som verkställdes på den i orten vanliga tiden; och mina ofta i ringa skala anställda försök gjorde, att denna hypothes småningom för mig blef en på erfarenhet grundad sanning. På sådan grund besådd jag sedermera hela mitt träde mycket tidigare än någon af mina grannar, och följden blef, att mina rågåkrar vanligen kunde skördas förr än deras, och att innan frostens ankomst var säden så tillräckligt matad, att den deraf icke kunde taga. någon synnerlig skada. En sommarj nödgades jag företaga en resa till Stockholm, hvarföre jag föranläts att åt den af mina drängar, som under min frånvaro skulle utöfva rättaretjensten, öf-! verlåta såningen enligt af mig förut bestämda förer! krifter, så väl i afseende på tid, som utsädets mängd ich beskaffenhet. Bland mina trädesåkrar befann ig då en hösten förut väl dikad, om jemnt tre geonetriska tunnlands vidd, hestående. af sand och: ;vartmylla -med ett under-den derpåföljande vintern, påbredt lager af lera. Åkern var dessutom väl göd-), lad, under sommaren fullkomligt brukad och be-i friad. från ogräs, samt beblandad med den året förut appkastade dikesjorden och den under vintern påförda leran. Denna åker hade nämnde dräng fått min befallning att beså under den i slutet af Juli nfallande nymånad, med jemt en tunna eller tretiotvå rågade kappar ritorr, strid råg. Vid min terkomst i medio Augusti hade drängen riktigt åti ydt min befallning i afseende på tiden, som var mkring den 22 Juli, men i afseende på qvantite-) en af utsädet hade han — förledd af ortens kloka ; ubbar, .som förespådde: honom olyckliga följder, omi4 jan så tidigt besådde åkern med dön af mig före-, krifna qvantiteten — derpå endast utsått sjutton, ågade kappar. Jag blef naturligtvis häröfvyer miss-, löjd,; men skadan yar gjord och kunde icke hjelpas.; 3rådden, ehuru ganska gles, stod redan då utmärkt; Å I Å 4 acker, och frodades allt mera under hösten, som ar ovanligt varm och regnig. Rågen begynte på ina ställen redan gå i ax, och ortens gamla bönler, samt till och med församlingens prest, som var n nitisk och kunnig landtbrukare, skrämde mig ned den hotande förutsägelsen, att. sädesrötterna kulle futtna under den påföljande vinterns-snö och: tt mitt vackra gärde, vid dennas -afgång, skulle omma att : framställa -en: svart. och, dyster tafla, löstfrosten: inföll, detta år ovanligt. sent, men vid, ) Denna till Red. meddelade artikel innehåller åt-! skilliga rör, som synas förtjena mycken uppmärk-samhet, enär de äro grundade och Red. är i tillfälle att vitsorda, att de blifvit lemnade af en person, hvars uppgifter förtjena förtroende.