Aftonbladet – 22 april 1847, sida 2

Bordeller, i egentlig mening, finnas icke i Stockholm. Konkubinatet frodas der så mycket mera. På mina frågor om den eller den af de personer, med hvilka jag gjorde bekantskap, var gift, syarades ofta: Nej, men han har mäåmsell — han har-hushållerska. Det ansågs som en tjenlig, en auktoriserad medelväg emellan gift och ogift. Att dylika förhållanden till slut bli en kedja, som binder: olösligt, är naturligt; också träffar man i Stockholm ovanligt mycket gamla ungkarlar, serdeles ivom embetsmannaklassen. Man skyler, höjande axlarne, på konkubinatets lättköpthet, på de ojemförligt mindre omkostnaderna. Ringa torde också den ersättning bli, som man deri kan finna för försakandet af ett verkligt äktenskåp. Den klass, hvarur denna slags prostitution hufvudsakligen rekryterar sig, är den tjenande qvinliga klassen. Dessa qvinnor ega oftast ett ganska lyckligt yttre, hvilket förhållande också vanligen är bland de första, som falla den till Stockholm vallfärdande fremlingen i ögonen. Ty icke nog, ått Stockholm i sig sjelf är stammoder för en vacker race — Westerås, jemte de öfrige Mälare-städerne samt af Östersjö-städerne Westervik, Calmar och Carlskrona skicka hvarje höst till hufvudstaden sina fagraste tärnor ur den lägre, fattigare klassen, hvil-ka huppas att der, liksom flere eller färre af deras föregångerskor, göra den. tvetydiga lycka, hvilken kan falla på en underhållen konkubins lott. De äro imedlertid ganska intagande, dessa Stockholmstjensteflickor i sin vanligen nätta och vårdade drägt, med sidenhalsduken kastad om hufvudet — icke såsom hos våra tvätterskor och kreolskorna från kolonierna, snärjd i en sträf, hård knut, med, flikarne upprätt stående i vädret — utan använd såsom slöja, till halfts skylande en hvit panna och ett par blomstråhde kinder. Man bör en vacker sommarmiddag besöka Carl den trettondes torg eller — som folket, föga beundrare af nämnde konung, med. dess gamla namn uppkallar denna plats — Kungsträdgården, för att se Stockholms barnflickor der församlade med sina späda skyddlingar, antingen ännu burne på armarne eller dragne i små, eleganta korgvagnar. Det är verkligen en exposition af vackra ansigten, till hvilken ganska få städer kunna uppställa ett motstycke. Också sakna dessa skönheter ur. folket. ganska sällan i sitt grannskap rätt eleganta och lysande kavaljerer, hvilka, enligt det gamla ordspråket, klappa barnet f för ammans skull. Hvar och en karl, som icke är hvad man kallar ex Ppröfesso kurtisör, är i Stockholm nästan alltid: spelare, och strax efter första början af en supt ser man mångfaldiga spelbord i verksamhet. Här drifves dock icke spelet på samma sätt, som inom sällskapskretsarne hos oss — det är icke en ekart, som här flygtigt försämjar spelande och parerande, de der i oupphörlig -vexling aflösa hvarandra; det är . icke fem, sju eller nio robertar whist, som tjena att fördrifva en å två timmars sysslolöshet. Här spelar man med en viss, fornnordisk grundlighet. Man sitter fastspikad vid bordet från klockan åtta tillkl. tolf eller ett. Också har jag anmärkt, att, när det lider sednare in på natten, de äldre, kraschanerådeherrarnes minnen icke rätt vilja räcka till att räkna trumfen. Jag har vid sådane tillfällen sett bockar, som objelpligt stångat ner de Vackraste grundsatserne i vår berömda Genie du Wehist. ee mmm ee -— Svensken är bekant för sin talang i dans. Åtskilliga svenskar hafva, som valsörer, i Paris väckt ett slags uppseende. Här tillåtas äfven de ogifta damerna att valsa, vore det äfven med en kavaljer, som nyss på ögonblicket blifvit dem föreställd. Hvad som hos oss, och detta oftast inskränkt till ett enda slag kring golfvet, är ett ynnestprof endast för slägtingar och närmare bekanta, är här en skyldig höflighet, som svårligen kan nekas den förstkommande. Detta är dock ett af de svenska bruk, hvarmed jag minst kan förlika mig. Sjelfva de båda parternas ställning i valsen antyder ett ömsesidigt förtroende; den innebär ett öfverlåtande å qvinnans sida, ett skygd och stöd å mannens. Och imedlertid tillåtes en fremmande från gatan, hvars namn man endast hört flygtigt upprepas, att i denna dans slå sin arm om en ung flickas lif, som, utan att tänka derpå, utan att rodna, låter en dylik offentlig karess försiggå. Hvarken genom min nationlighet eller mina tycken hör jag till de enfaldigt och öfverdrifvet grannlaga, men denna frihet i seder hos en germanisk stam kunde dock icke annat än förvåna mig. För min del och med mina mera sydländskå begrepp om beröringspunkterna emellan kärlek och svartsjuka, måste jag öppet bekänna, att åsynen af en för mig dyrbar person, sålunda sluten i en villfremmande mans armar, skulle våldsamt jaga mig blodet åt hufvudet och nästan bringa mig, att, om möjligt, söka tvist med den mannen. Jag har i det föregående nämnt om Stockhölmskans makt och inflytande inom sällskapslifvet. Gör man sig till flanör, och, liksom vi nyss, stryker ikring gatorna, skall man förundra sig, hvad Stockholmskan föga framträder i det kommerciella, det industriösa lifvet. De flesta bodar, nästan alla, med undantag af de så kallade nipperbodarne, förestås af karlar. På intet kontor för hennes vackra hand räkenskaperna. Ingen post-birå, ingen birå för Charta Sigillata-försäljning (bureau de timbres) står under hennes. styrelse. På restaurationerne åter-. finnes hon, som uppassande, men ofta nog:är det en karl, som upptager liqviden. Hon rör båtarne på stådens vattenpassager; hon biträder vid de gröfsta murar-arbeten, men i. spetsen för Stockholms största modförsäljningar stå alltjemt karlar, ehuru utan tvifvel qvinnans medfödda smak, hennes naturliga tycke för det zirliga, det eleganta , hennes