Aftonbladet – 20 april 1847, sida 2

väsendet, i hvilken 8 personer sutto, af hvilka 5 kunde fatta gällande beslut, och således en majoritet af 3 efter behag kunde medverka till statens belastande med skulder. Landtdagen kunde omöjligen anse sig kompetent att samverka till en så ytterst. vigtig inrättning, som stod i strid med lagen af den 47 Jan. 1820, om inrättandet af provincial-ständer. Den Kunglige kommiss:rien förmanade de 8 herrarne, att framför allt lita -.på Konungens vishet och för honom hysa ett fast förtroende. I afseende på den blifvande adressen, till svar på throntalet, yltrade ministern sin förmodan, att den väl ej kunde komma att innehålla annat än landtdagens tacksägelse, och att, i anseende till tidens korthet, diskussionerna derom torde böra inskränkas till högst 3:ne dagar. Ordföranderne förklarade, att de ansågo det vara ständernas ensak att bestämma såväl tiden för adressdebatten som sjelfva adressens innehåll. En deputerad i nedra Kammaren, Hausemann, hade vid Kammarens första sammanträde d. 43 väckt fråga om tillsättandet af ett utskott, för att underkasta det för landtdagen utfärdade reglemente en pröfning, och i detsamma föreslå de förändringar, som kunde befinnas nödige. Han hänvistes att i pelitionsväg framställa sin önskan. Marskalk för öfre kammaren är fursten af Solms-Hohen-Solms-Lich, och för den nedre öfverstelöjtnant von Rochow. Den förenade landtdagens sammanvaro har af Konungen blifvit bestämd att räcka tvenne månader. De regeringspropositioner, som redan blifvit aflemnade till ständerna, voro följande: 4) Om upphäfvandet af accisen på mäld och slagt samt införande af en förmögenhets-afgift. 2) Om upptagande af ett lån till utförande af den stora östra preussiska jernvägsbanan. 3) Om statens garanti för banker, som skulle inrättas till aflösning af natura-prestationerne af bondegods. 4) Om inrättandet af hjelpkassor i alla provinser. 3) Hufvudfinans-etaten, för år 1847 hade äfven blifvit ständerne förelagd. I samma vefva som den förenade landtdagen sammanträdde, inställdes rättegången emot Simon för hans bok om patentet af den 3 Febr., och den undersökning, som varit anbefalld emot pastor Ublich i Magdeburg. I Bäjern upplefver man nu det hittills oerhörda, att skrifter, som gynna vantro och vidskepelse, blifva förbjudna. Man märker att Abel ej längre sitter vid styret. PORTUGAL. De nyaste underrättelserna från Lissabon gå lill den 31 Mars och från Oporto till den 4 dennes. . Insurgenterna hade begagnat sig af Saldanhas overksamhet. eller oförmåga att med de ringa krafter, han disponerade, anfalla Oporto, och afsändt Sa da Bandeira med 1200 man på 3 ångfartyg, för alt göra en diversion i söder och hota hufvudstaden. Den 530 Mars öm aftonen visade sig de tre fartygen framför Tajo-mynningen, och. expeditionen hade så raskt och hemligt utförts, att Sa da Bandeira redan hade utskeppat sina trupper och tagit den blott svagt besatta fästningen Peniche, innan man i Lissabon visste af anfallet och kunde ditsända förstärkning. Ifrån Peniche kunna insurgenterna såväl afskära tillförseln för Saldanha, som inom två dagsmarcher framrycka till Santarem vid Tajo, hvilken orts intagande vore högst betänkligt för hufvudstaden. Saldanha kan efter denna oväntade diversion ännu mindre än förut tänka på anfall mot Oporto, och man vet nu ait de depecher, som han med Ximenes afsändt till drottningen, innefattat den bestämdaste förklaring, att han ej kunde framrycka med den ringa styrka och de dåliga förråder, som han egde, utan yrkat att, derest icke spansk intervention kunde påråknas, han måtte få 6600 man förstärkning, som Costa Cabral lofvat tillvägabringa genom anvärfning af en spansk legion, att en verksammare ministöre måtte tillsättas, penningar anskaffas genom tvångslån, 400 contos sändas honom skyndsamt för att muta, 0. s. v. Eljest måste han begära sitt endtledigande och gå utomlands. i I Lissabon var man högst orolig öfver ångfartygens ankomst, och det enda hopp man hade var, att de trupper, som skickats till att undsätta Peniche, men som kommit för sent, nu kunnat skynda till Santarem och således hindra denna vigtiga punkts besättande af Sa da Bandeiras korps. Allt synes utvisa, att om ej utländska mak