Aftonbladet – 17 april 1847, sida 2

för de förra. Vi hafva icke sett hr Scbolan jders riltningar, och kunra således icke bedöma -Jde anmärkningar insändaren gjort dervid, sam! I hafve dessutom icke den insigt i arkitekturen, latt vi skulle tilltro oss ett sådant bedömande, -fäfven om vi sett dem. Men ett annat förhål:llande, som vi med säkerbet känna, och som allmänheten troligen med förvåning skall in-Jhemta, såsom ett nödigt tillägg till Reger ngens Iförut omnämnda beslut att hr Scholander skal! Iresa ut för att rådgöra med en utländsk 3rkitekt samt inhemta dess utlåtande, är, att inIgen i arkitekturen bevandrad person inom landet varit konsulterad öfver denna, likväl reidan så godt som gillade och antagna rining. Vid tagen kännedom af handlingarna i ecklesiastikdepartementet inhemtar man neml., att Iritningen jemte kostnadsförslaget blifvit af br löfverintendenten insände till Regeringen, utan Jatt någon annan sakkunnig persons eller auktoritets utlåtande öfver någotdera dervid finnes bifogadt el!er ens åberopadt. Lägger man nu härtill, att berörde ritning hvarken varit exponerad i Konstföreningen — åtminstone icke så vidt vi känne — eller cirkulerat i fria konsternas akademi, så finner man att de personer som handhaft frågan äro uteslutande sådana, hvilka icke äga någon sådan sakkunskap, att de kunnat kontrollera hvarken ritningens öfverensstämmelse med konstens och smakens reglor eller kostnadsförslagets beskaffenhet, hvilket sednare redan i och för sig sjelf ör af stor vigt i frågan om en byggnad för allmänna medel. Med största aktning för hr öfverintendenten Anckarsvärd personligen, kan det väl icke vara något förnärmande mot honom att påstå, det ban ej är arkitekt ex professo, hvilket dock ovilkorligen fordras för ett sådant bedömande. Han är likväl den ende, som i synlig måtto haft alt göra med och inspekterat ritnngen och förslaget, innan de öfverlemnades till statsrådet, ibland hvars ledamöter lika litet finnes någon, som lärer bafva det anspråket, att vara hemma i detta ämne serskildt, allraminst så noga, som vid detta tillfälle vore nödigt. Och ändå har chefen ör ecklesiastikärenderna icke dragit i betänkande, att låta saken få gå på sin hals, som man säger, och icke heller Konungens öfrige rådgifvare synas hafva haft något att invända emot, att gifva på hand på ritningens antagande, utan att densamma ens på något kändt sätt varit framlagd till offentligt beskådande af personer i yrket. Det kan visserligen sägas, att regeringen icke häruti handlat olagligt eller utöfver sitt prerogativ, enär den fått åt sig öfverlemnadt att låta verkställa byggnaden. Vi medgive detta. Men å andra sidan finnes icke mer än en tanka om, att det varit en enbällig önskan att täflan skulle öppnas, och det är derföre, såsom ordspråket säger, värre än ett fel, det är ett misstag och en oklokhet, att genom den visade likgiltigheten för denna önskan lemna rum äfven för blotta möjligheten af den tydning, att en in!rig här är å färde och gynnas af vederbörandes svaghet. Man borde också besinna, alt medan cen stor del af allmänheten finnes, som kanlända med föga intresse deltager i de politiska angelägenh: terna, så tycker enhvar, synnerligen här i hufvudstaden, sig hafva ett intresse uti frågan om det sält, hvarpå man går tillväga för upprättandet af den största och vackraste offentliga byggnad, näst det Lungliga slottet. En följd häraf är också, att uppmärksamheten är vida mera spänd på sättet buru denna sak handhafves, än på månge andra; och det kunde lätt hända, om man sätter utöfvandet af en viss maktfullkomiighet öfver andra billiga bevekelsegrunder, att det anseende, som Regeringen åtnjuter, i följd af en rådande öfvertygelse om dess oväld, kan lida, mer än den obetydliga tillfredsställelsen, alt icke hafva gifvit med sig, är värd, samt att sjelfva Ständerna en annan gång se sig nogare före i afseende på vilkoren, innan de bevilja andra anslag af enahanda beskaffenhet. Dessa måste dessutom alltid betraktas såsom en skänk och belöning åt den Regering, som erhålier dem och som dermed sättes i tillfälle att skörda nöje och heder af arbeten i skön konst, ämnade att utgöra monumenter från vår tid åt efterkommande. — Den insända artikeln är af följande lydelse. För kort tid sedan lästes i tidningarne, att Regeringen till pröfning förebaft kommitterades förslag öfver byggnaden af Nationalmuseum och med anledning deraf anbefallt vederbörande, att med anläggande af grunden, efter föreslagen plan