Aftonbladet – 15 april 1847, sida 3

Herr Blom C:son, professor i byggnadskonsten, me-Inar således, att mot murars utskjutning genom Ifrost skall man använda förankringar. I denna lilla frosthistoria ligger en rätt lyckad målning af herr professorn på en medlems af vår byggnadsakademi och af vårt öf-erintendentsembete — kunskap och förmåga i byggnadskonst. Se här: ) Frost, som inträngt i en mur, uppförd med murbruk, har då icke folalt förstört det samband stenarne emellan, hvilket murbruket utgjorde, dermed, att han totalt förstörde detta murbruk? Men så tyckes det! Kan ett murbruk, deri frost inträngt, någonsin Iblifva åter sammanhängande, eller binda? Nej, alldrig! Verkar frostens utvidgning af murbruksmassan, och sprängning af muren, ej mera än åt ett håll, der. förankringarne skulle hålla emot? Jo, åt alla! År således muren inuti till sitt samband och sin murning förstörd, om frost genomgått dess murbruk, antingen förankringar der finnas eller icke? Ja, sannerligen!, Hvad blifver följden för förankringarne sjelfva, om frost, och således vatten, såsom här beskrifvits, intränger i muren? Att förrostas, om de äro af jern, och att sedan — icke finnas. Hvarföre angripes murbruket af frost? Derföre att det genomtränges af vatten. Hvarföre genomtränges det af vatten? Derföre att det är oduyligt. Hjelper hr professorns förankringar emot odugligt murbruk? Ack! Herr professor, NEJ! Herr Blom C:son hade bort veta, att det enda medel emot frostens verkningar i en mur, är att hindra vattnet att intränga dit frost når. Således: att förekomma sjelfva frysningsprocessen, ty Yerkningarne af denna kunna ej förekommas. Så långt beträffande hr Blom C:sons tankar om skadan i den rifna trappan, och denna skadas Orsak; nu till det han upplyser rörande den utförda återbyggnaden. Herr Blom C:son säger derom: att de anmärkte nedhuggningarne med en stens hörn i en annan, är ett fel som icke nu blifvit begånget utan får skrifvas på dens räkning som byggt den gamla muren. Alit hvad jag sagt om dessa nedhuggningar innefattas i ofvan intagne utdrag af min artikel, med följande på sätt och vis loftalarde ord: Man förblef dock, på sitt vis, icke rådlös: stundom grep man sig an och högg ned cn stens örn en anNAN. Visserligen synes häraf, att jag utmärkte dessa nedhuggningar eller hak såsom fel; men tillika att jag ansåg dem såsom ett slags glanspunkter bredvid företaget att omhugga, sten efter sten, de förr använda och förnuftigt huggna granitblocken, för all kunna jomka dem, hvarf efter hvaf, i kroklinier efter grundens sättning. Ty det var just dessa kroklinier, som utgjorde det alldeles förskräckligt enfalldiga och okunniga; och jag hade också derföre utmärkt dem med spärrad stil. Man har, såsom läsaren längre ned skall finna, nekat mig laggild uppgift huruvida dessa nu nämnda haken blifvit gjorda nu, eller om de äro gamlar fel. Är detta sednare händelsen; så var rörande dem felet nu det stora, att icke utbyta de så huggna stenarne emot hela, för en ordentligt lagd och väl förbunden mur med anständigt utseende. Men denna omständighet blifver dock helt ringa bredvid omhuggningen af stenarne hvarf efter bvarf efter bågen i grundens sättning. Att bygga åter upp utan att hafva iståndsatt den skada muren lidit, var för en architekt halsbry:ande; men att dertill bygga på det sätt att man omhögg murens en gång med förstånd gjorda raka fogar till krokiga, detta architekt-prof, denna uppenbarelse af det artistiska elementet ) i ett civiliseradt land öfvergår all beskrifning: den stolta graniten, så handterad, har förlorat sitt anseende ech skämmes här för sina landsmän. Hr Blom C:son. tror sig väl hafva bättre lyckats med de krokiga fogningarna af sin artikel, och med den konsten, att med dessa slipade krokar draga uppmärksamheten på den mindre sägande omständigheten med kalena, för att under denna samma uppmärksamhet komma lyckligen och väl förbi den gräsliga omhuggningen och förstörelsen af granitens en gång egda förståndiga huggning, hvilken sednare jag nu i min tur säger: får skrifvas på dens räkning, som byggt den gamla muren,. Herr Blom C:son har så fått åt sig författadt detta, nästan obemärkt icke nekande, slut; samt att, till förekommande af en högst betydlig utgift, reparationen blifvit företagen på sätt den nu är utförd, hvarigenom ändamålet med trappans bestånd vunnits, fastän de nedra skiften ej vidhållit den vågräta ställning, som de tvifvelsutan kunnat bekomma, dock icke utan en vida större kostnadssumma, än den som för detta ändamål blifvit anslagen. En annan sak är, om den, som skrifvit hr Blom C:sons artikel, har tänkt sig noga för, att nyttja ett så groft puder för publiken, som det, att det skulle vara till förekommande af en högst betydlig utgift och för att undgå en vida större kostnadssummav, som han, i stället för att bugga en fog, den allraundersta — om någon kunde få huggas krokig — 3) Se för detta begrepplösa giftermål af ord Dagl. Allehanda, som med stor ståt i tre dagar, den I 3dje, 6:te och 7:de dennes, hållit bröllopet. ODENSE AN RSA resas