Aftonbladet – 15 april 1847, sida 2

Iten och medelmåttan, kan icke misskännas, om han också någongång skulle gå för långt — i fall man nemligen kan gå för långt deruti — och förtjenar understöd och bebjertande. Men verkan af hans bemödanden härutinnan skulle naturligtvis gå förlorad, om det lyckades att genom insinuationer af den beskaffenhet, som Allehanda slungat mot honom sjelf, få den tankan fast i opinionen, att han vore inkompetent att döma i det ämne, han afhandlat, och sådant kunde hafva en menlig inflytelse äfven i andra rigtningar, under en period, då man på vissa håll tyckes likasom bära farhåga för allt genomgripande och undvika beröring med hvad som går öfver en viss medelmåtta, och då denna rigtning synes stundom finna för mycket understöd från Dagl. Allehanda. Af dessa och inga andra anledningar hafve vi tagit hr Cronstrands parti. Vi hafve gjort det med värma, det är sannt; men sådant behöfver hvarken verka på våra tänkesätt om Allehandas karakter i öfrigt eller störa det goda förhållande, som förut egt rum emellan den liberala pressens organer i de punkter hvari de öfverensstämma: En hvar kan vara utsatt för misstag, och Dagligt Allehandas utgifvare är till sin enskilda person för väl bekant, att hans heder skall behöfva lida af att inse och erkänna en villfarelse. Vi införa nu den insända art:n af hr Cronstrand. Till Redaktionen af Aftonbladet! i Le vräi est ce qwil peut et wa de T måerite que dtre ce quil est.n De Stael. Dels uppehållen, såsom här nedan skall nämnas, genom hinder för erhållande af en offentlig handling, hvilken jag önskade bilägga: dels upptagen af angelägna göromål, har jag nödgats uppskjuta tills nu med svaret på herr professor Blom C:sons i HM 40 af tit. blad införda artikel emot den tionde af artiklarne Om nationalmuseum, och något om byggnadskonsten i Sverige. Det är, hvad läsaren nog sjelf för tillfället lärer hafva anmärkt, en särdeles ödets skickelse, att när det är fråga om ansvar för sättet, hvarpå de offentliga byggnaderna här i hufvudstaden bedrifvas, och man då stöter på herr professor Nyström, så kommer herr professor Blom C:son fram! Vi hafva förut undfägnats med detta skådespel, rörande akademiens för de fria konsterna byggnad. Och nu hafva vi det igen, med alldeles samma konst, rörande trappan vid Norrbro. De två herrarne strida med ryggarne tillsammans, såsom det höfves i farans stund; men välförståendes efter det villkor, att det blifver herr Blom C:son som gör front. Derföre, när jag i VI art. (Aftonbladet J4 302 för år 4845) rörande nyssnämnda akademis byggnadsarbete, och den vårdslöshet hvarmed det der tillgick, lade ansvaret på hr Nyström, såsom kontrollant, var det hr Blom C:son som stod fram och förklarade (i Aftonbladet J4 4 för år 1846), att hvarken herr öfverintendenten Ankarsvärd eller herr professor Nyström hafva eller hafva haft någon befattning med tillsyn öfver detta arbete, hvilket enligt kongl. akademiens uppdrag .:.. utföres under hr Blom C:sons ledning och tillsyn. Man skulle vara färdig att se i detta herr Blom C:sons plötsliga framträdande en art ridderlighet, om icke förklaringen låge på närmare håll deruti, att han är herr Nyströms rätta underordnade och behjelpliga, och att hela handlingen är en utlagd fint, hvarigenom allmänhetens uppmärksamhet må afledas från den väckta sakfrågan till en smakligare om personer; för att under striden derom, och medan det egentliga, eller konstens undergång genom byggnadsreglornas åsidosättande, samt statens törlust i den svaga byggnaden, så glömmes, kunna lyckligen med blotta skärmytslingen lotsa herr Blom C:son sjelf och hans patroner undan arsvar, och snart återkomma, efter den hutlade anmärkarens tystnad, till gammal beqvämlighet, vårdslöshet och godtycke. Man medgifver, — och huruledes icke medgifva det, som snart hvarje barn må se eller begripa — att allt hvad arkitekten skulle vaka öfver för byggnadens bestånd i framtiden är hos oss, och värst i hela landet här i hufvudstaden, der de målande byggnadsprofessorerna finnas, försummadt, ända derhän att sjelfva de första, simplaste, nödigaste handgreppen hos arbetaren synas icke kända, eller hvad som än sämre vore, af den gröfsta försumlighet eftersatte. Jag har redan svarat på herr Blom C:sons första uppträde med en artikel i det följande numret 7 af Aftonbladet, och der vederlagt allt, så väl i frågan om tillsynen öfver akademiens byggnadsarbete, som i den andra han der upptagit, rörande de 14 rum jag hade uppgifvit såsom för herr Nyström, i dess egenskap af akademiens sckreterare, till bostad inrättades uti den af Rikets Ständer för undervisningssalen gifna nybyggnaden, under det att undervisningen bor trångt, och att byggnaden har ingen enda rymlig lärosal, sådan den till belysning och höjd är nödig i en konstakademi.