Aftonbladet – 15 april 1847, sida 2

korta sceniska prestationer, men nvnHixe Itycktes mindre lyckade. — För gillet tillkän: Inagafs att br hofintendenten v. Röök för näst: ltisdag inbjöd samtlige ledamöterne till stenmuIseum på kongl. slottet: och hvarvid hvarje gif I medlem har tillstånd att låta sin fru medfölja I Museum lärer för tillfället komma att ekläreras Toch aftonen medelst musik göras ännu angeI nämare, STRIDEN EMELLAN DAGLIGT ALLEHANDA OCH Hr KAPTEN CRONSTRAND. Efter införandet af den artikel, som under denna öfverskrift förekommer i Måndagens Aftonblad, har herr kapten Cronstrand anhållit, att Red. måtte före afslutandet deraf meddela den i samma blad omnämnda, af honom insända, artikeln i anledning af en reklamation af hr professor Blom Carlsson, emedan han ansett detta nödigt för att rättfärdiga ett par anmärkningar i 410:de artikeln om Nationalmuseum m. m. För att nu kunna expediera detta på samma gång som slutet af vår egen artikel till Dagligt Allehanda, skole vi i detta sednare iakttaga största möjliga korthet. Vi kunna det ock så mycket heldre, sedan Dagligt Allehanda sjelf lärer ombesörjt att ett altryck af dess sednare långa artiklar kommit våra läsare i landsorten tillhanda. Hvad är då nemligen hela resultatet af striIden efter dessa sednare artiklar? Låtom oss I rekapitulera! I Vi hafva i måndagsbladet meddeiat Allehandas hela första anfall mot kapten Cronstrand, hvilket angafs såsom härledt af ett stickord (om senor i armen, jemte en sammanställning af de beskyllningar, som D. A. gjort kaptenen. Hvar och en har således varit i tillälle ait kontrollera, huruvida icke detta anfall går ut på alt framställa hr Cronstrand såsom en medelmåtta, ja, en charlatan, icke allenast oförmögen att sjelf producera något dugligt, vare sig i byggnadsväg eller i ritning, hvilket kunde berättiga honom att uppträda såsom kritikus öfver architekturen, utan äfven intagen af en obeskriflig arghet mot allt, som liknar sig till smak och skicklighet i teckning åe. Och för att gifva ett stöd åt dessa med flera grofva beskyllningar, framställdes icke blott den af kaptenen för 20 år sedan uppförda ridhusbyggnad såsom ett fuskverk, hvarvid den oerhörda kostnadenp, i motsats till det simpla ridskjulet togs till bevis på kaptenens oförmåga; äfven hvad han sedermera haft för händer i afseende på pontonväsendets och de egyptiska forntidsmonumenternas studium betogs allt värde i jemförelse med äldre forskares arbeten i samma väg, de der framställas såsom varande af helt annan metall. Sedan kapten Cronstrand till svar härpå företett bevis, att insinuationerna om ridhusets beskaffenhet voro osannfärdiga, att ett stort och utförligt arbete blifvit produceradt rörande pontonväsendet, och att de egyptiska samlingarna erhållit de största loford, föranlåtes väl Allehanda att medgifva, det mindre starka uttryck kunnat begagnas om den ,obeskrifliga argheten,; äfvensom att det icke kunnat undgå att erkänna en öfverdrift i yttrandet om de egyptiska samlingarna. Men det märkliga är, att Allehanda-red. likväl, långt ifrån att nu begagna den enkla utvägen att säga: vi finne att vi af för mycken värma varit orättvisa mot hr Cronstrand, har den naiveteten, att i tre serskilda nummer söka ingå i ett försvar för den första artikeln, hvilket tyckes utvisa, att dennas författare, oaktadt all den dementi han erhållit, ännu fortfar i sin öfvertygelse, att alldeles icke hafva öfverskridit gränsen för det tillbörliga i sitt anfall. Ett bevis härpå ligger redan deri, att en hop handlingar refereras och aftryckas rörande kostnadsförslaget för ridhuset, hvilka, serdeles efter de upplysningar hr C. lemnat, bevisa ingenting för Allehandas sak, enär de handla om helt annat, än ridhusets beskaffenhet, samt ännu ett deri, att sedan hr Cronstrand företett de officiella vitsorden öfver den ovanliga omsorg) och skicklighet, hvarmed ridhuset blifvit uppfördt, och