varande föremål för bergsvetenskapen. Men utom det, att jernhandteringen ifrån bergsskolans anläggning verkligen behöft en hög grad af uppmärksamhet framför andra bergshandteringens grenar, så har kopparhandteringen icke blifvit så åsidosatt, som minga förmena, hvilka utan närmare bekantskap med saken döma till sistnämnde handterings ståndpunkt af hyttornas utseende. Vi hafva börjat följa bruksegaren i hans artikel, vi skola fortfara dermed, fastän sammanhanget mellan de olika ämnena är svagt. Så inrättad, som Fahlu bergsskola nu är, är den en teoretisk undervisningsanstalt med praktisk tendens, och dertill en applikationsskola, i detta ords egentliga betydelse, för vetenskapligt bildade elever. Ifrån Fahlu bergsskola hafva utgått fullt bildade elever för särskilda grenar af bergshandteringen. Eller kan man begära så mycket, att eleverna äfven skola känna lokala förhållanden i grund? Fordras så mycket, så kan man väl säga, att Fahlu bergsskola icke är en fullkomlig applikationsskola; men vi förmoda, att bruksegaren väl önskar något bättre, fastän han ej rätt vet på hvad sätt. Och I det väsendtliga är, att icke en flyttning till Stockholm — och ännu mindre en förening med Teknologiska institutet — rimligtvis kan göra skolan mera applikativ. Olycklig är jemnförelsen med Filipstads bergsskola, då man känner de bildningsmedel, dessa läroinrättninger hvar för sig äger. Filipstads bergsskola är elementär och förberedande för Fahlu bergsskola, och kan så till vida något liknas vid den afdelning af Tekologiska institutet, som angår bergshandtering; ehuru Filipstads bergsskola äfven är något litet applikativ, men på intet sätt i jemnförelse med bergsskolan i Fahlun. Den som medgifver, att bergshandteringen haft: och ännu har behof af en särskild undervisningsanstalt för öfvergången från de rent vetenskapliga studierna till de rent praktiska — och hvem kan med ; friskt minne af Sefströms oegennyttiga sträfvande: bestrida det — och att de grunder, på hvilka vår; bruksegare vill bevisa fördelen af bergsskolans flyttning, äro mycket lösa; den måste söka andra grunder för öfvertygelsen om behofvet af bergsskolans: flyttning. Tills vidare vill insänd. deltaga i bruks; egarens önskan, att ämnet måtte af dem det angår! tagas i noga öfvervägande, utan att tillägga, att tillfälle för bruksskolans reorganisation kanske aldrig återkommer; ty tillfälle till reorganisationer är ju alltid gynnande, då dessa äro nödvändiga till följe af klart insedda skäl. 1 Artikeln i M 49 af IL. är författad med i hög! grad tydlig uppfattning af ämnet och innehåller träffande sanningar. Vi instämma i allt det hufvudsakliga, som denna författare yttrat, och anse oss derigenom förklarat huru frågan om bergssko: lans förening med teknologiska institutet bör anses. I. talar icke om bergsskolans flyttning, utan endast om dess förening med teknologiska institutet. För! bruksegaren är denna skillnad alldeles otydlig, och det bevisar brist på förmåga att klart uppfatta ämnet. En sådan skilnad måste göras, om man eljest : har någon aktning för ordning. Vi återkomma till den förmodade fördel, bruksegaren kanske menat för 4 eleverna vid bergsskolan, om denna förenas med q teknologiska institutet, nemligen att de erhålla stör; l j re tillgångar till bildningsmedel och kunna lära sig flera andra saker, än i Fahlun. Men derpå måste j bergsskolan förlora, ty den måste och kan verkligen sysselsätta eleverna uteslutande i sina ämnen, och! eleverna förlora äfven derigenom, att de vingla i många ämnen och blifva ej duglige i något. Redan alla de vid bergsskolan förekommande ämnen äro för många, kan man säga, att en elef kan inhemta ! grundlig kunskap i alla. Insänd. vill icke förbigå en anmärkning emot I. rörande uppgiften om Fahlu bergsskola, att en stor i del af kursen uppoffras på elevernas inöfning i de simplaste saker. Detta är falskt, och kan icke be-1 visas deraf, att från bergsskolan utgått en och an-( nan elef, som ingenting lärt. Läroämnena äro vids bergsskolan sådane de böra vara, om man ock kan ! förutse en ännu större omfattning. f De exempel, bruksegaren hemtar från främmande c länder, äro just bevisande för bibehållande af bergs-l1 skolans form och rigtning. Att franska bergsskolan! ligger i Paris och att österrikiska polytekniska in-1 stitutet ligger i Wien, äro ännu alltför svaga skäl ji alt flytta Fahlu bergsskola till Stockiolm, så fänge ! franska applikationsskolan ligger i S:t Etienne och : den österrikiska i Vordernberg. Det vidtomfattande : institutet för civilingeniörer nära London har icke!t visat några resultat, så att derom intet bör sägas. 4 Bruksegaren har kärlek till utländsk bildning. t Han yttrar: icke bör svenska bergsembetsmannen s i mångsidig utbildning stå efter utlandets, hvilket! nu likväl är fallet. Det är ett hårdt omdöme, men y som sannolikt röner medhåll hos en mängd af Sver-. ges industriidkare, hvilka låtit blända sig af störrels massor industri och befolkning inom mindre områ-lg de hos utlänningen. Ins. har förmärkt denna be-lc undran för det utländska hos så många sig kallan-k de svenskar och det på ett sådant sätt, att hanjl fruktat dertill vara mindre god grund, än sann fo-t sterlandskärlek. Sverige kan icke på annat sättvw vinna hög bergsmannabildning, än genom sjelfstän-1 dig utveckling af sin förmåga i detta afseende; sål2 vidt nemligen på styrelsen ankommer geuwom ändae målsenliga författningar och nitiske tjenstemän, såll vidt på undervisningsanstalter ankommer genom dug!t lige lärare, så vidt på jernkontoret ankommer genom l t uppoffringar och uppmuntran, så vidt på hvar och jh S J Nn a b en enskild ankommer genom kunskaper. och nit; — icke genom flyttning, än mindre genom utdömande af en undervisningsanstalt, hvars mål är stort, hvars verksamhet är gagnande, utan att vara ögonblickligt lysande. Insänd. kan icke underlåta fästa uppmärksam-n heten på en artikel i Dagligt Allehanda JA 34, om y teknologiska institutet. För den stilistiska förmågan le bär han mycken aktning; men den genomgående lf: tanken i artikeln är blott och bart en puff,. SinjÅ stämpel har förf. ådagalagt genom sådane satser, t som t. ex. följande: Erfarenheten visar, huru lättv ett litet, af en eller två lärare skött, i en aflägsen fi landsända beläget läroverk kan urarta och ned-lg sjunka i ett slendriantillstånd. — Ar detta en er-1d farenhet, så uppmana vi författaren att tydligt an-If gifva exempel, eljast är det helt enkelt lögn. Vidare: Ingen anledning är att befara ett dyliktg förfall hos t. ex. Fahlu bergsskolan. — I sanningls synes det, som ville Winterbladet först smutsa, förlh alt sedan få nöjet att tvätta rent och derigenom li tvinga sig till anseende att förstå saken. I