Aftonbladet – 10 april 1847, sida 2

Hettan blef likväl snart odräglig och efter några timmar I vandring såg jag mig nödsakad att vända om igen och on bord. På eftermiddagen inbjöd hr R. doktor M. och mig att åka ut på landet och bese ett vattenfall, som efter Do baschens (af dobbi tvättare) uppgift skulle vara till fin nandes några mil utom staden. Vår färd skedde i en af då här, likasom i Bombay och Singapore, brukliga palankinsvagnarna, hvilka äro kistlika, lågbjuliga vagnar med jalu sier på alla sidor; de dragas af ett par små hästar, så kallade Ponies,, och kusken springer merändels bredvid, mer sitter äfven stundom på kuskbocken. Vi färdades långt omkring och lång tid; när vi slutligen under berget komm upp till vattenfallet, så befanns detta i stället vara en vat tenledning och en qvarn. Denna missräkning betydde likväl föga, ty vi fisgo i alla fall se ett vackert, rikt bevexj landskap, njöto rikligen af den på aftonen något kyligare luften och tillbragte en angenäm eftermiddag. Sednare på qvällen, förr än vi gingo ombord, hade v. äfven tillfälle att se ett kinesiskt skådespel, eller på kinesernas I brutna engelska, s. k. Sing-Song). Dessa hållas offentlig! och med fritt tillträde för alla, på någon rik kines bekostnad, som derför betalar omkring 43 dollars och 6 å 40 ijus laf buffelfeit. Föreställn ngen börjas kl. 6—7 på aftoner och fortfar hela natten. Theatern står helt anspråkslöst på några på!ar, 3 å 4 alnar högt från marken, är byggd ai bambu och mattor, alideles öppen framtill, utan andra dekorationer, än de i ett kinesiskt hus vanliga, på deras engelska rotvälska s. k. Joss-pidgeon, eller till gud:dyrkar I hörande ting, samt stolar och bord för musikanterna. Bak om theatern är ett rum, der aktörerna kläda sig, och hvar ifrån de genom tvenne olika utgångar framstörta på theatern. Skådespelet består uti framrusandet af några mel eller mindre utspökade personer, som storma fram och till baka, antaga både möjliga och omöjliga ställningar, för all uttrycka passioner och sinnesrörelser, fäkta och fara på de! äfveniyrligaste med armar och ben, under en döfvande musik af trummor Och gongonger, klarinetter och messingstallrikar. Högst sällan tiger musiken, då några ord vexlas, men derefier faller den åter in med nyhemtad kratt. En del af akt rerna hefva vidunderliga masker på sig eller äro målade i ansgtet, bära vingar, horn, stora plymer och dylikt, samt en mungd bjefs, som fladdrana? far i alla riktningar,