Aftonbladet – 9 april 1847, sida 3

TLANDSORTSNYHETEDR 0) Upsala d. 6 April. -En torpare, Erie A; t dersson från Grönvreten i Alsike socken, blef sis thorsdag den 4 dennes på härvarande sjukhus int ngen, så illa sårad af ett mot honom aflossadt sko: 1 att hela nedre tandgården och hakan samt öf t tandraden voro bortskjutna och tungan äfven sk dad. E. Andersson hade natten förut kommit he p från en resa till Stockholm; nära sitt hem, beläg h straxt bortom Flottsund, hade han insomnat i si -Jåkdon, och när han uppvaknade och kom till san .fann han sig ligga på landsvägen sårad, utan a , veta huru det tillgått. Han egde dock så mycke -Istyrka, att ban utan hjelp kunde gå hem, der hi Istarne med åkdon redan voro före honom. Af sko -tet hafva dessa troligen skyggat och E. Andersso vi farten fallit af åkdonet. Hvarifrån skottet kom mit, har ännu icke kunnat upplysas; men person -Jintyga, att ingen annan, än det om natten härifrå j till Stockholm afgående postbudet under samma ti passerat landsvägen, och att de hört posthornet oc ett skott straxt derefter lossas. Man vill deraf drag den slutsatsen, att; då E. Anderssons hästar ick ! gingo ur vägen, : postiljonen aflossat sin pistol, fö att väcka den sofvande, och skottet tagit en ick ämnad rigtning. Så snart vi få några närmare upp lysningar, skola vi dem meddela. — E. Andersso är känd för en sällsynt ordentlighet. (U.) — Den 7 April. Natten till förliden gårdag be redde sig tvenne i härvarande stadshäkte förvarade fångar tillfälle att komma på fri fot. Utkomna på fånggården hade de med: ett ur en säng löstage bräde hjelpt sig öfver det höga, gården omgifvande planket. (Corresp.) Carlskrona d. 3 April. Sistl. thorsdagsafton föröfvades en ohygglig våldsgerning på Skillinge gästgifvaregård derigenom att en yngre bonde, som berättas heta Andreas Wilhelmsson och bo i Fridlefstads socken, blef lömskt antallen och, efter det han först blifvit illa slagen, så svårt stucken med knif i magen, att en del af magens innanmäte utfallit. Bonden lefde ännu då han inforslades till länslazarettet härstädes, men föga hopp är dock om hans lif. Våldet, som föröfvades efter en hållen auktion inne i stora salen, berättas bafva tillgått på det sättet att bonden, som lärer varit en stark karl och var stor till vexten, blifvit först inbjuden på en s. k. sexa och, efter det ljuset blifvit utsläckt, öfverfallen med tillhygge och knif. Man känner icke ännu hvilka de äro som föröfv.t det obyggliga våldet; förmodligen voro de väl plägade af de. ädla potatisnektarn, innan de grepo det blodiga verket an och hade de troligen till sitt offer något hämndbegär, som icke kunde tillfredsställas med mindre än blod. — En afton i sistl. månad voro åtskilliga personer tillsammans hos en smed i Silpinge. En stor qvantitet bränvin förtärdes, deraf i synnerhet vagnmakaren Hans Månsson i Röaby blef alldeles öfverlastad, så att han icke kunde reda sig sjelf. Värden bad cå en af supkamraterne, marinsoldaten Sven Andersson, att bära Hans Månsson till en torparestuga inom byen, för att låta honom der sofva af sig ruset. Besväret skulle yedergällas med kurant vara, ett qvarter bränvin. Då soldaten hånn fram Lill stugan med vagnmakaren, var denne sednare löd. Icke desto mindre blef han inlagd i stugan. . nen sednare på aftonen afförd till! hemmet. Sven Andersson blef imedlertid inmanad i häkte. Vagnnakaren Hans Månsson, som efterlemnat :enka och . ; barn i fattiga. omständigheter och var känd såom en stilla och arbetsam man, var icke begifven å starka drycker, ehuru han vid detta olyckligå illfälle lät förleda sig till ett :omåttligt bränvirsupande. — En natt i sistl. månad anlade en af f. d.: andlanden Johan Thelanders drängar eld uti en r Thelander tillhörig lada, hvilken ock, oaktadt enast vidtagna släckningsåtgärder, alldeles nedrann. -Mordbrännaren är häktad och undergår, nsakning. (C WII :