Under denna brydsamma ställning ser man på många håll insurgenternas befälhafvare handla med tillförsigt till sin saks framgång; Povoaz står med betydlig styrka vid Amarante, och Mello i Portaligne, då deremot regeringens visa olydnad och missbelåtenhet: general Schwalbach vägrar att lemna befälet till baren da Foz, och förhåller sig alldeles overksam. SPANIEN. Ministerens förföljelse mot general Serrano lärer egentligen grundas på ingifvelser från franska kabinettet. Han var progressist och den, som i Barcellona först tog parti mot Espartero. Man har nu, genom offenilig stämning kailat honom att inom 30 dagar inställa sig inför generalitetet, för att stånda till ansvar för sin olydnad mot ordres; men troligen inställer han sig först med ett upplösningsdekret för ministeren och Cortes. Alla tro, att han döljer sig i palatset. De offentliga angelägenheterna äro hör i en ganska betänklig ställning. Sedan drottningens passion för Serrano mött ministerens motstånd, skall hennes majestät med hvarje dag visa sg mer benägen för progressisterna, och progressistpressen yttrar sig nu högt emot det drottningen ål.gda moraliska tvång, under det att moderados, i sin svåra förlägenhet, åberopa lagliga ordningen. Ministören ansluter sig synb rligen alltm:r till franska kabinettet och enkedrottningen. Kurir på kurir afgår till Paris. Man utsprider a:t Maria Christina och hertigen af Montpensier väntas till Madrid. Ett rykte uppgifser, att planen skall vara, att sätta drottning Isabella under sin gemåls och sin svågers örmynderskap. Allt synes visa alt sakerna äro I elt högst inveckladt skick. Adressdebatten uttärjes så, att man skulle. kunna med skäl deri se en afsigt. FRANKRIKE. Det gick med Duvergier de Hauvannes motion om valreform, såsom man kunde vänta sig. Den afslogs af 252 röster mot 1354. Hr Thiers, fältherren för den förenade oppositionen, då det gällde valet af en vice-president, böll sig undan, under alla de dagar då folkets. vigtigaste frågor skulle afgöras. Förgäfves uppmanade Blanqui liksom alla sanna fosterlandsvänner ministeren, att sätta sig i spetsen för ideerna, alt leda framskridandet, att ej blott vegetera och låta all rörelse påtränga sig ulifrån; förgäfves bad han dem styra, icke blott till namuet, utan leda sinnena liksom de leda landets materiella angelägenheter. Uppmaningen alt vara statsmänp träffade blott döfva öron... Hr Duchåtel gjorde stora ögon och förstod ej ett ord. Hr Guizot ställde sig, som fattade han icke meningen. Grundegendom, rikedom, är för honom enda motvigten för tidens oro. En besillning af 200 francs är i hans tanka en större borgen för politisk insigt och redlighet än bildningen. Han tror ej på folket. Han vill blott en utveckling gradvis, sådan som medeltidens, då ett århundrade låg emellan hvarje merniskoandens rörelse. Han säger sig vilja framskridande, men : icke nu, icke i morgon, först efter lång tid. En val-lag måste blifva äldrenr; o. s. v. Konung Ludvig Filip befinner sig vid god helsa, och det berättas att då general Lamoricitre nyligen uppvaktade konungen, efter att hafva gift sig med en legitimistisk dame, H. M. vid gladt lynne yttrat: General, ni har åter vunnit en seger och gjort åt mig cn eröfring. Den gamle general Drouot, som Napoleon kallade le Sage de la grande: armåe, har aflidit. Den aktningsvärde krigaren har i sitt testamente befallt, att man skall begrafva honom utan all pomp och ståt, och alla tal, vid sidan af hans fader, som dog såsom bagare i Nancy. Det berättas, att prinsen af Joinville skulle besöka Rom och Neapel. Vigtiga depecher hade den 28 Mars ankommit från Madrid. Hr Guizot hade genast besifvit sig till Tuilerierna och derifrån till Maria Christina. Det tyckes som allmänna tänkesättet alltmer stadgade sig om nödvändigheten, att äfven för nästa år medgifva fri införsel af spanmål. Frosterna i södra delen af landet hafva skadat råsarna; potaltessjukan under vintern har vållat, att de arma landtbrukarne icke hafva sätt