Aftonbladet – 9 april 1847, sida 2

liga hålen och band henne med detta, hvarefter han i flera särskilda omgångar brände hål och sår långs åt hela hennes ben, och kastade henne sedan med en vattenkruka i handen ut i den mörka regniga natten. Förtviflad flydde hon bland buskarna (the Jungel) och hade när jag såg henne i 3:ne runda månader lefvat på de frukter och rötter hon der kunnat sammansöka och uppgräfva, döljande sig om dagen och gående nära husen om nätterna af rädsla. Hon var förfärligt aftärd, höljd i trasor och såren ännu oläkta. Svarea på frågorna om det lif hon fört, och de plågor hon utstått, voro enkla och sinna, men derigenom ännu mera rysliga. Hennes man hade imedlertid börjat Ispana efter henne, (detta var orsiken hvarföre hon flytt I till sergeanten) och kommit öfverens med parsien att efter hennes tillrättafinnande skulle hon i en båt föras ut isundet och dränkas lik en hund. BPetta vackra besluts utförande har dock blifvit förekommet och uslingen har fått sitt väl förtjenta straff; men qvinnan har mist sin kast, ty hon har ätit europeiskt bröd och sofvit i curopeiskt hus, samt är derigenom blottställd för ännu mera och fortsatt nöd, och hon mister egendom och arfsrätt. Den ofvannämnde Brahminen fordrar äfven några flera ord. Andra gången jag var på Elefanta kom han dit med två rika Banianer, Jå hvar sina 2—3 lack ) af ruppier, för att under en månad å deras vägnar bedja i grottorna och säga deras tillkommande öden. Han var en högväxt, stark och vacker karl, med aldrig skuret skägg, aldrig klippt hår, en Brahmas Nazir, som aldrig i sin lefnad förtärt något som haft lif. Han hade sitt hem 340 mil från Bombay rorr åt på kusten, och skulle snart återvända dit; men likväl ej förr än han fått en europe med sig, åt hvilken han ville gifva fri resa samt 400 ruppi månadtligen under dess vistande der. Orsaken till detta anbud var, att hans son visade arga tänkesätt mot sin stjufmoder, ville mörda henne och hennes barn, för att dymedelst ensam få arfvet. Europåeen skulle nu utgifvas såsom cn brittiska regeringens ombud, hvilket kommit att försvara Brahminen. Denne prest var för öfrigt munter och glad, och tycktes alls icke höra till det bedröfliga slaget af sjelflmördande botgörare, på hvilkas späkningar och plågningar vi ega så många beskrifningar. Han förstod blott några få engelska ord; men genom min värdinna samtalade jag stundom med honom, och en afton, då jag gjort några kortkonster, förklarade han i full förtjusning, att jag hade en djefvul-i kroppen på mig, 2 400.000.