Aftonbladet – 8 april 1847, sida 1

ser dessa makters förhållande under de 5 år, jag derom haft närmare kännedom; hafva varit sådant, att det fullkomligen rättfärdigat den tillit, Vi hyste till dem, och bevisat rigtigheten af vår politik, att med dem underhålla godt förstånd. Men just för det jag är innerligen öfvertygad om rigtigheten af de åsigter, jag nyss framställt, smärtar det mig djupt att säga, att Jag icke kan: biträda den ädle lordens (Bentinks) yttrande, att vi på Englands vägnar böra offentligen erkänna rigtigheten af de trenne makternas förfarande i denna sak. Jag kan icke i furst Metternichs konstiga argumenter finna något försvar för hans handlingssätt. (Hör, hör!) Det påstås att Krakau erhöll sin frihet medelst en särskild oberoende handling, i hvilken England icke deltog, att de trenne sinsemellan enige makterne samtyckte att: medgifva Krakau en frihet och oafhängighet, som det aldrig förut åtnjutit; att England och Frankrike assisterade i den anspråkslösa egenskapen af registratorer, för att i den generella traktaten inregistrera deras samtycke till den traktat, som blifvit afslutad emellan de trenne makterne, och ätt det sålunda gifna samtycket icke berättigade oss att träda emellan, i fall den förra traktaten öfverträddes, ja att det blott tjente dertill att betaga oss rättighet att intervenera, emedan registrationsakten utvisade, att vi ingen invändning haft att göra. Men jag finner följande infördt i ingressen till Wiener-traktaten. De makter, som undertecknade den i Paris d. 30 Maj 4814 afslutade traktaten, församlade sig, till följd af 392 art. i nämnde traktat, på kongressen i Wien, för att i en gemensam förhandling upptaåga de särskilda resultaterne af underhandlingarne i Paris, stadfästa dem genom sina särskil-, da ratifikationer, och förena dem i en generell akt: Hvad var det då, som skulle förenas i den generella akten? Var det blott de traktater, hvilka förut blifvit undertecknade af fremmande makter; hvilka hade deras egna särskilda interessen att ordna?Om detta är förhållandet, så påstår jag att de särskilda traktaterna måste, såvida det finnes mening i språket, utgöra en del af denna traktat. Hvad menas med att säga, att hvarje särskild traktat, som infördes i tillägget, skulle hafva samma giltighet, som vore den intagen i den allmänna traktaten? Hvad är väl meningen med dessa uttryck annat, än att den skall äga samma kraft? Ar det väl möjligt att påstå, att när trenne makter deltaga i en traktat, som angår Europas allmänna interessen, och de i följd af en föregående traktat, nemligen den i Paris, träda tillsamman för att stadfästa den genom sina liktidiga ratifikationer, är det väl, sedan dessa traktater blifvit ratificerade, möjligt att påstå, säger jag, att de, i öfverensstämmelse med orden i den allmänna förpligtelsen, icke hafva samma kraft, som om de voro intagna och inkorporerade i traktaten? (Hör, hör!) Men är icke detta förhålländet med bestärmmelserne rörande Krakau? Antag till och med, att detta furst Metternichs argument hade någon kraft, hvilket jag dock helt och hållet förnekar, så finner jag att kontrahenterne möttes i Wien, ieke blott för att till denna akt, såsom cn integrerande del af kongressens beslut, foga de i närvarande traktat anförda traktater, konventioner, förklaringar, bestämmelser och andra särskilda akter, utan äfven för att med det allmänna dokumentet förena bestämmelser af öfverordnadt och varaktigt interesse. Och med hänseende till störhertigdömet Wearschau, föreningen af en stor del af Sachsen med Preussen, samt med afseende på Krakau; åtnöjde sig kontrahenterne icke med att bifoga de mellan särskilda makter afslutade särskilda konventioner till traktaten, ntan den 6 art. i den allmänna Wieenrtraktaten söger, att staden Krakau förklaras för en fri, oafhängig och strängt neutral stad, under Preussens, Österrikes och Rysslands beskydd.; (Hör! hör!) TI kraft af det ställe, der denna artikel står, är jag berättigod påstå, att den hörer till de bestämmelser af öfverordnadt. och varaktigt intresse, som skulle upptagas i den allmänna akten. Jag ser att denna artikel är förenad med alla andra angelägenheter af allmänt och varaktigt intresse, hvilka utgöra Europas ordnande, och jag ser den dåvarande Storbritanniske ministerns namn under den allmänna traktaten. När detta är förhållandet, begriper jag icke huru man kan påstå, att tvenne af dessa måkter äro berättigade att upphäfva den jägararende 6:te artikeln, och införlifva Krakau med Österrike, utan att förut derom underrätta oss, som äro deltagare i traktaten. (Hör, hör!) I grund häraf måste man medgifva, att traktaten blifvit kränkt. Falaren ingick nu i den frågan, huruvida: de trenne makterna, i fall Krakau missbrukade sin frihet och lånade sig till brännpunkt för stämplingar emot dessa makters lugn, ägde.rättighet att sätta i fråga förändringar i Krakaus. ställning. Denna fråga bejakade han, men med det uttryckliga tillägg, att sådant bordt ske i samråd med England och Frankrike. Men det var icke så, fortfor sir Robert, som man gick till väga. Utan att England eller Frankrike erhöllo ringaste underrättelse derom, uppoffrades denna fris stats oafhängighet, och det af en grund, som jag i anseende till dess tendens anser för vida farligare, än sjelfva tillintetgörandet af berörde stats sjelfständighet. Först och. -främst uppställes. den fordran, att kunna förändra föregående konventioner, då de endast utgöra ett tillägg till hufvudtraktaten, utan att beböfva vända sig till de ministrar, som ratificerade dem. Jag bestrider helt och hållet giltigheten af en dylik fordran; jag anser den högst farlig för freden i Europa, högst farlig genom det exempel den framställer, :en lära af förderflig tendens, som måste försvaga hvarje förtröstan på varaktigheten af den fred, som de i Wien ingångna stora nationalförpligtelserna åsyftade att betrygga. (Bifall. Vidare heter det, att Krakau var en geografisk atom. Men just af detta skäl hade-man bordt Vara ytterst varsam, att ej uppoffra dess frihet: Krakau är icke mera en atom, än Hamburg, Frankfurt, Lubeck eller Bremen äro det! (Hör, hör!); Tillintetgörandet af ett Iands sjelfständighet -på grund af dess ringa territorium, är egnadt att skaka tron på varaktigheten af hvarje traktat, hvarje öfverenskommelse emellari den starkare och den-svagare. (Hör, . hör!) -Månne det icke vore farligare här i landet, att antasta friheten för ett fattighjon, än för en prins? Ju ringare föremålet är, desto farligare är. försöket att kränka dess rättigheter. (Hör, hör!) Jag fruktar icke för att Rysslands frihet (2) antastas af Österrike, att Bäjern eller Wirtemberg skola anfalla Preussen; men jag fruktar för, att små staters sjelfständighet kan blifva satt i fara genom mäktige OrANNaAr. som hafva dam fusiska sturkan fill sin digt