Aftonbladet – 7 april 1847, sida 3

de tokroliga invecklingarne i en kastiliansk komedi de c:pa e espadan, tilldraga sig icke under cn envåldsstyrelse, utan under en konstitutionell! Bäjern äger sin riksförsamling, med sina två kamrar; ja ett sl:gs tryckfrihetslag till och med; men alla dessa skyddsvärn för folkets rättigheter hade blifvit undanröjda eller kringgångna af en. minister, som handlade efter jesuiternas ingifvelser; så att der i sjelfva verket icke återstod mer än en enda frihet, det kungliga godtyckets. ik Men just detta godtycke, som man velat uppresa på grundlagens grus, har vändt sig emot dem, som deråt offrat allt hvad de kunde åtkomma. Måbända att Bäjerns statsmän märka sig denna utgång till vårning, för framtida bebof. Om godtycket idag sammanträffar med allmänna tänkesättet, så har det jtio år stått tvärt deremot, och kan morgon återtaga samma ställning: Lagers välde är icke behäftadt med dylika egoistiska tycken eller oefterrättliga infall; det herrskar opartiskt; det förändrar sig icke, utam i mån af de allmänna .behofven och önskningarne, :laga ordning utrönta. Man kan bedöma godtycket, likasom så mycket annat, på dess frukter, så väl inom cnviåldsriken, som i grundlagliga samhällen, men hvilkas grundlagar blifvit förfalskade. I Portugal, t. ex., föll det en munter kunglighet in cn dag, att roa sig med en kontrarevolution; hon begynte med att spela sina ministrar ett litet spratt: hon lät kalla dem till palatset och stängde in dem der under lås och nyckel; det skedde af det sinnrika skälet, att de så länge icke kunde göra några invändnngar emot den tilltänkta roligheten. I Bäjern förverkligar nycken Molcres dansmästareideal och öfverlåter åt samtidens häfder att omförmäla en förut okänd statskonst: balettens.