Aftonbladet – 3 april 1847, sida 3

e skrapa enskildt redan blifvit eller måtte blifs nihr Nerman meddelad ifrån departementschefe: -I såsom t. ex. att ehuru hans goda menin -licke misskännes, så bör dock all inblandnin ti ;undvikas af embetsmanna-myndigheten i oc a trängdt mål, synnerligen der den förnärma elundersåternes rättigheter, och således måst -Iväcka oviljav eller något dylikt. Det vore ei -Ilämplig kompensation, hvartill tillfället just nu 1 I yppade sig, för det icke alldeles lyckade be a Ikanta handbrefvet från krigsministern år 1844 fli frågan om öfverläggningar angående represen i I tationsreformen. m. m. — — TLagskipningens långsamhet i vårt land ä1 uppstå, som det är svårt att bringa i sifferberäkning, men som en hvar kan inse. Dett: -l onda, till en viss grad en nödvändig följd al rättegångssältet, förvärras än mer om domaren lligger på målen, d. v. s. försummar deras föI redragning. Att sådant likväl inträffar, hör I man ej så sällan -omtalas och stundom illustreIras genom exempel af ganska märklig art. Ett sådant tyckes förekomma i det förhållande, Isom omförmäles i nedanstående till justitieI kanslersembetet ingifna klagoskrift öfver ett i 435 månader fördröjdt expedierande af en redan afgiord tvistefråga i Svea hofrätt, hvilken skrift vi på begäran meddela under reservation för de upplysningar, som vederbörande möjligen kunna lemna, i fall någon obekant serskild orsak skulle finnas till dröjsmålet: Till HöjloflKonql: Justitiekanslersemhetet! En utaf mig m. fl. hos höglofil. Kongl. Svea hofrätt, efter erlagdt vad emot Gillbergs lofl. häradsrätt d. 9 Maj 1845 gifne dom uti hr häradsskrifvaren Gustaf Bratts konkurs, fullföljd sak blef utaf högbemälde rätt, efter hvad numera till min kunskap kommit, redan d. 22 December sagde år, uppå föredragning af hr hofrättsrådet Örbom definitivement afgjord, utan att likväl under den sedermera framflutne, vidsträckta tidrymden höglofl. kongl. hofrättens såmedelst fattade beslut blifvit hvarken justeradt eller expedieradt. Genom hvilkens försorg detta förvånande och i synnerhet uppå min välfärd i betydlig mån inverkande dröjsmål är vordet tillvägabragt, känner jag väl icke specialement, men föranlåtes dock, till beredande af målets ändtliga slut, i djupaste ödmjukhet anhålla, det höglofl. kongl. justitiekanslersembetet höggunstigast täckes ej mindre beifra den i förenämnde hänseende uti kongl. hofrätten begångne embetsförseelsen, än jemväl lika höggunstigt vidtaga sådana åtgärder, som verksamt kunna bidraga till den för fjorton månader sedan beslutade domens utlemnande, helst tidsutdrägten är för hr Bratts fleste kreditorer högst tryckande och menligt ingripande uti deras lagliga rättigheter. Carlstad d. 22 Febr. 1847. J. M. Fridstedt. — Södra Teatern. Hr Wallman, den outtröttlige tillställaren af Stockholmsboernas dansnöjen och andra roligheter till sjö och till lands i norr och söder, på Norsborg, i Dunkerska och Stadshuset, har till sina föregående meriter lagt den af en ny teaters uppsättning på Södermalm. Denna teater, som är flyttbar, och tills vidare uppsatt uti den sal i Stadshuset, der hr W. förut under denna vinter hållit sina redan ryktbara baler, öppnades sistlidne onsdag af elever vid den kungliga teatern, med 3:ne små pjeser: Frontin, gift ungkarl, komedi i en akt, Ja, vaudeville-monolog i en akt, samt Aristokraten på landet, fars i en akt, jemte ett par karaktersdanser, Engelskan och Stejermarken. Vid betraktande deraf, att de små skådespelarne samt och synnerligen för första gången upppträdde på bräderna, för att utföra någon sjelfständig roll, och att de sjelfve utan någon mera teatervand persons ledning inöfvat pjeserna, kunde man af den första representationen icke begära mer än hvad här presterades, och åtskilliga applådissemanger på allvar gåfvo en hyllning åt några verkligen lofvande anlag. Såsom ofta är fallet, visade här de qvinliga nsujetterna största fallenheten för scenen. Bland de små flickungarne gåfvo särdeles eleverne Säfström och Lovisa Runnbom sina saker på ett sätt, som vittnade om mycket goda anlag, och betedde sig ganska ledigt såsom älskarinnor; och bland gossarna visade en Regnell god fallenhet för den burleska genren. Till och med nationaldanserne, neml. pEngelskan och Stejermarken utfördes (af eleyerne Löfqvist, Runnbom och Säfström) bättre än mången väntat, och vunno mycket bifall. Den södra, teatersalongen rymmer omkring 300 personer och är upplyst af en Vacker krona med saslampor. Sjelfyva teatern är nätt och ganska lämp-l. lig för sällskapseller barnspektakler. et — Såsom man finner, har Svenska Minerva j ännu återkommit från den vigliga resa hon istl. thorsdag lärer företagit för att uppvakta il: sin konungs hof. Då hon imedlertid annonse