Aftonbladet – 30 mars 1847, sida 3

SIIEVOLE OIV YSL NY VEG stat (Insändt.) OM STATTORPARESYSTEMET OCH DEN FÖRVÄNTADE FATTIGLAGEN. Redan vid 1340-424 års riksdag utarbetad Ständerne och till Regeringens pröfning öfva lemnade ett förslag ull fattigvårdsstadga, hvi ken ansågs vara påkallad bland annat a! nöd vändigheten att ordna förhållandena mellan för samlingarne i afseende på inoch utflyttning samt försörjningsskyldigheten af tjunstebjor Att detta förslag fått hvita und:r förra Reg ringens tid, har icke väckt någon synnerlig upp märksamhet, hälst hos dem scm känna att der uti funnos uppställda. några anspråk på störr omsorg lör den fattigare klassens naturliga rät! mer aktgifvande på dess verkliga ställning, ä1 man dittills ech i allmänhet funnit godt at medgitva. Den egoistiska riktningen af tids begreppen i detta aiseende har väl sede: mer något förändrat sig; men ännu utgör 4778 år särdeles otydliga törfattning enda normen fö kommunernas ömsesidiga rätt att vägra iflytt hing: stattorparesystemet utvidgar sig met hvarje år; ech den derigenom högst orättv.s fördelade fattigvårdsbördan, så på landet som städerne, blitver icke ailenast högst orcande utan ock på ficra ställen alliför betungande fö: att kunna fortfara. Det torde således icke an ses förhastadt att å detta ämne ylterligare väck: uppmärksamheten samt deråt söka bereda et allvarligt behjertande. Vid 1844 års riksdag afgafs uti ett af riks stånden en framställning angående angelägenhet:n af ämnets skyndsamma behandlvg, lj förekommai.de af de mingfald.ga creder och lidanden, som al dess ytterligare fördröjda behandling förmodades skola inträffa. Derna framställning lann äfven ett rum i Aftonbladet, hvars redaktion då lofvade att, när ctt lögiigare tllfälle så medgaf, åt ämnet egna en allvarl:g behandling. Detta löftes uppfyllande är det som man nu vågar reklamera, såsom af stor vigi vid en tidpunkt, då, efter hvad man har anledning hoppas, den förväntade f.ttigvårdsstadgan är under utarbetande, och då Regeringen bör vara intresserad af att inbemta ctt eller an: al bidrag till utredning af de förbållanden, hvilka af erfarenheten och det sllmännare omdömet kunna samla; och meddelas. Ins. betviflar icke att ju Regeringen infordrat upplysningar i ala delar af ämnet; men fråga kan dock uppstå huruvida dessa blifva tillräckliga och fuilständiga i afseende få stattorparesystemets moraliska infilytelse i allmänhet, samt dess inverkan på beloppet af fattigvårdsa giflerne såsom u!gående äfven af den jordbrutkareklass, som icke begagnar detta system. I förra afseendet visar dagliga erfarenheten, att det nu så allmänt vidtagna och vidtagande sältet alt ligga slörre egendomar eller jordrymler under tg.t sambruk, med allt tärre unl:ntag, derifrån förvisar derstädes förut bosatte rukare och jordtorpare, hvilkas rum intogas tf en arbetareklass, hvars ställning är helt olik le förras. Brukaren och jordtorparen anses åsem bestämda delar af kommuner, ega vissa örb.nd Iser till densamma, kunna vanligast gifva iIeras afkomma, om icke någon större — dock jedlplig rdlgiö; underbyggnad, en arbetsvana om sällan svigtar, och till slut ett — om ock nindre biträde för framtid: bergning. Hvad inuer man hos statfolkshjonen af allt detta? : ); äro antingen antagna blott för året, och, buru gifta och med bern, är deck dflövingen ilian beräknad ör mer än mannens egna nöd-,. orftiga uppehille. De äga, i korthet sagdt, in-, en ulsigt och ingen framtid, utan utgöra en iltmer tillväxande folkklass, så föga hägnad af :garne och allmänna välviljan, att dess ställing beror nära nog af godtycket och är, så-!. om sådan, högst besligansvärd. Vid dutta för-j I f ålland, och då br.st och fattigdom icke sällan stra modlöshe och djup försoffning, är dot! vårligen tänkbart att af denna klass i allmänet begära eller ens hoppas den redbarhet iS set uppförande eller den ordentliga barnaupp; stran som försäkrar samhället om dugligheten ler nytten af den population, som d-rifrån ut-1 ir, Hedrande undantag från denna regel kunna!t