Aftonbladet – 30 mars 1847, sida 2

— Ministerförändring i Posttidningen. En märklg nyhet inom tidningsverlden är, att hr kansl!irådet Wallmark uti Postoch Inrikes-tidningar för i går infört en adress till allmänheten, innehållande, att som han funnit sig föranlåten att hos Svanska Akademisn begär: återgång af det med akademien träffade kontrakt om Postoch Iarikos-tilningarnes utgifning och akademien dertil samtyckt, så upphör han från och med den 29 dennes att vara tidningens utgifvare, hvilken egenskap öfvertages af kongi.. sekreteraren Hellberg. Några tacksamhetsbetygelser för allmänhetens välvilja äro bifogade. Hr Hillberg å sin sida har likstodes tillkännagifvit, att han emoitager bef! ningen, samt tidningens syfining hädanefi.. on ills blifver samhällsthecriernas till :upning från en förmedlande synpunkt, liberal utan att vara radikal och konservatif utan att vara stationär, etcetera etcetera, med ett ord, den kommer at spela samma otacksamma roll som hittills. Vi hafva hört, a!t dessa små afoch tillträ-destal hos en och annan väckt någon fundering, hvarföre hr kansliridet Wallmark just nu frånträder en befattning, hvaraf han likväl icke på en längre tid haft något egentligt besvär. Om det kan vara endast för att nu, vid den blidare årstidens annalkande, med mera ostörd sinnesro kunna inand s landtlufien på Kungsör, och sidbi posse vivere el musis? Eller om hr kanslirådet har något finger med i den nya konservativa tidningen, för hvilken subskriptionslistor nv komma att utgå i landena? Hvad det sistnämnda företaget beträffar, så är dermed så fullt allvar, att vederbörande redan lära engagerat boktryckare, och ej mindre än 20,000 rdr bko lära vara säkert påräknade såsom fond perdu för dess uppsättande. Ispetsen för sjelfva företagets bildning skola, enligt de muniliga berättelserna, som vi dock ejnärmare kunna garantera, stå tvenne stjernor,, d. v. s. tvenne personer, hvilkas namn slutas på stjerna, den ena en hög militär och den andra en hög civil embetsman. Hvad den blifvande egentliga styresmannen beträffar, har man på de sednare dagarna äfven talat om professor Hvasser. 1 sammanhang härmed kunne vi ej underlåta alt citera ett litet rätt roligt stycke uv Jönköpings adet med dagens post, som handlar om det kuriösa fonomenet, att ingen egentligen vill kännas vid att hålla i skaftet åt de konservative. Eller huru skall man förstå, att när man med ett visst skäl kastade förtröstansfulla blickar på Iermoder såsom en räddningsplanka för Sverige, och genom det stora intresse denna veckoskrift väckte, naturligen föll med sina tankar på hr Angeldorff såsom hufvudredaktör och utgifvare; så stiger denne allmänt omfattade man fram — och hvar stiger han fram? jo, i det förhatliga Aftonbladet! — och hvad säger han, när han stigit fram? jo, att han icke utgifver Hermoder. Det skall således af honom: