Hvem sofver der? — en qvinna ifrån Norden, En konstnär, frigjord ifrån konstnärns qval, En ljuf prestinna, ryckt från fosterjorden, Vestaliskt skön — nu ren som en Vestal. Allfader, ack! han sitter ej och mäter Med vattenpass vår dunkla lefnadsstig, Han slöjar af vårt bjertas hemligheter, Och vinkar barnen alla hem till-sig. Lägg då ej stoft på hennes hvita vingar, Du tadelsjuka med din skarpa syn! Som-öfver--känslans offer -gisslet svingar; Det gifs en högre domstel-ofvan skyn. 37 J. Jolin. Z Kf