Aftonbladet – 29 mars 1847, sida 2

MINDRE TEATERN. KUNG LEAR. Denna storartade skapelse, lika ryktbar som snillrik, är en sublim, men dyster tafla, hvar passionerne, allt efter de olika individernas ka rakterer, mästerligt och effektrikt utveckla stormande elementer, genom en plain, som oemotståndligt drager åskådarens uppmärksamhet med sig. Lear är en gammal, 80-årig. konung i Britannisn. Nedtryckt af årens börda, beslutar han att dela riket emellan sina trenne döttrar — Gonerill, Regan, Cordelia — men verkställer fördelningen allt efter graden af den större eler mindre kärlek, som han anser hvardera af dem bysa för honom. Gonerill och Regan, redan gifta och mera invigda i det praktiska lifvet, förstå ögonblickets vigt och förkunna derföre äfven sin kärlek med :stora ord; då deremot Cordelia — ännu icke uppvaknad ur sin ungdoms sköna drömmar, och som, med tanken på en blifvande gemål, äfven anser sig skyldig att reservera åt honom en platsisitt hjerta — icke förmår att på ett lika lysande sätt proklamera sin tillgifvenhet. Ur denna enkla uppränning utveckla sig de påföljande händelserna, då Lear fördelar riket ensamt emellan de tvenne äldre döttrarne, men den yngsta uteslutes från delningen, och i stället belastas med sin fars förbannelser; korrt derefter blir hon dock konungens af Frankrike gemål. Den abdikerade Lear, hvilken förbehåller sig att vexelvis måinadtligen vistas hos sina tvenne döttrar, erfar imedlertid snart verkan af att halva bortskänkt eller förlorat hela sin makt och sitt rike, och hvad en far betyder, som icke äger något mera att gifva, utan sjelf ställt sig såsom nådehjon hos sina barn. Lears alltför obetänkta frikostighet straffas också här med vanvett. Men om fadrens dårskap ej ursäktar barnens elakhet, blifva af dåliga barn också dåliga syskon, och ej bättre makar. Utur en tredubbel brottslighet framgår nu äfven det straff, som väntar Gonerill och Regan, i samma mån som de mogna till sitt fall. Den förskjutna, landsförvista, af förbannelsen träffade Cordelia hastar deremot nu räddande från Frankrike till sin olycklige, förståndslöse fars bjelp, men faller slutligen äfven ett blodigt offer i striden för sin barnsliga pligt. Konstdomare hafva mycket olika bedömt denna omständighet: orsaken till hennes död; men för vår föreställning synes det som om detta motif måste sökas i det indivi-. duella af hennes roll, eller, med andra ord, i bennes, visserligen utan alla prålande tal, men i sjelfva handlingarne så innerligt framträdande, uppoffrande, rent qvinliga eller här dotierliga kärlek; och hvilken hon nu endast beseglar genom sin död, på samma gång som hon derigenom försonar fadren med döden: ikläder, så alt säga, döden hegreppet af en i himmelen vinkande, tröstgifvande dotter: återger, med ett ord, den gamle hans förlorade tro på det heliga och härliga i en varm och verklig faderskänsla. Genom sin död blir hon sålunda barnakärlekens martyr, och i och med detsamma äfven föräldrakärlekens förklarade, räddande ande. Detta dramats ögonblick är kanske det mest sublima af alla. Såsom med det hela på ett lefvande och mästerligt sätt inkarnerad episod sluter sig till Kung Lear jarlens af Glosters och hans söners förhållande till hvarandra. I Glosters hafva vi en god, redlig och aktningsvärd man och fader, men nog litet skarpsynt för att med egna ögon kunna uppfatta skaplynnet hos sina söner: Edsar, höns äkta, och Edmund, hans oäkta, hvilken moraliska svagsynthet, enär den blir orsaken till familjens tragiska upplösning, författaren straffande fulländar — med fysisk blindhet. Detta straff, så fasansvärdt att se, är dock af mäktig moralisk och poetisk effekt; ty det är nu som han upptäcker de förskräckliga misstag, som han begått vid bedömandet af sina söner. kLica snillrikt tänkta framstå äfven Edgar och 2dmund. Edgar inser ej sjelf företrädet af sin vörd, just derföre att den aldrig ifrågasättes, lå Edmund, i känslan af hvad han icke äger, lestomera sporras af sitt oroliga sinne att på Ntrigens väg förskaffa sig bördens surrogater: löghet och utmärkelser. Edgar, misskänd och å Edmunds ingifvelser förföljd af fadren, flyr :! fån hemmet och söker alt under föregifvet i ANSINNA und:ed an sr I. Slas HNANMmärk. 14