Aftonbladet – 23 mars 1847, sida 2

fo: Pe HQ r PR SV PT OR rv PEPE bär den tvärtom viltne om motsatsen samt utgör lika väl en orsak till, som en verkan af industriel utveckling. Man prisar mycket den inre rörelsen och varubytet granne och granne emellan; men hvilka fördelar -de än medföra, icke kunna de göra importen umbirlig, och huru står för ö rigt detta beröm tillsammans med förbudet för grönshoer att från närmare håll utom gränsen taga sina behover, hvilka de eljest skulle nödgas hemta från :fligsnare inrikes orter. Hvad exportafgifterne beträffar, så måste mn hågkomma, at: dssa i allmänhet betalas af producenterne; köparne vidkännas dem nemligen endast då varorne äro så god:, eller tillverkas för så billigt pris, att de dy rt betalas i verldsmarknaden, eller också för det fall, att de eller surrogater derför uti intet annat land kunna framalstras. I allmänhet inträffa likväl såd.na händelser sällan, hvadan exporttul!en vanligen f ller såsom ett tillägg på produktionskostnaden och det sålunda är fara värdt att derigenom en vara göres oafsätilig på verldsmarknaden. Men äfven om den kan bära exporttul!en, måste man tillse om icke producenten förut är nog högt beskaffad, i hvilket fall denna nya b-skaltning faller sig obillig. I allmänhet pligar man med exportuull belägga blot eller åtminstone företrädesvis dels råämnen, för! alt qvarhålla dem till förädling inom landet och skoffa den inhemska industriidkaren bättre pris derpå, dels de allmännaste liflsmedlen, hv:1has utströmmande ur landet kunde medföra serdeles vådor. Imed!ertid innefatta elltid sådana åtgärder en art af b:skattning på producenterne af dylika varor och åstadkomma håglöshet att fortsitta eller utveckla näringsgr.nar, på hvilka dylika bördor vältras. Hiraf uppstå åter, då produktionen minskas, förhöjda priser, hvarigenom sålunda det afsedda målet fiörfelas och mngden al exporten förringas utan nytta. Fortfar hikväl, i anseende till svårigheten att öfvergifva, eller mot annan utbyta en niringsgren, det liga priset, så kommer det att sänka värdet på jordegendomen eller bergsbruket, eller hvad annars källan för rårrodukterne må heta ). Samma invändningar i afse nde på faran af lurendrejeri, att framhålla onaturliga produktion-grenar m. m., som förekomma mot höga imrortafgifter, förekomma för örigt emot dem, nvilka kunna åläggas exporten. Och torde de liksom importafg:terne ur financiel synpunkt och då endast till liga belopp böra användas. Hvad transito-afgifter beträffar, anmärka vi blott alt sidana lätt tvinga handeln att taga en annan väg samt beröfva landet förtenst att uppträda såsom speditör för andra land. För öfrigt får man icke föreställa sig att dessa afgifter uteslut:nde träffa utlinningen. Äfven spediiören har nemligen sn känning deraf, och sålunda synas de böra sättas så ligt som möjligt, samt andast betraktas såsom ersättning för det besvär och de omkostnader, som på detta f It tillskyndas det allmänna. Men, siger man, då en gång skyddssystemet är antaget, kan det, om än i grunden oriktigt, icke brådstörtadt öfvergifvas. Då vi medgifvit, att tullafgifter böra, i deras egenskap a! beskattning, bibehållas, samt vidare visat, att de icke kunna, med sannolikhet att icke förbigås, bestämmas högre än till likhet med lurendrejeripremier, hafva vi också med detsamma med gifvit deras bibehållande för näringar, som un der deras skydd uppstått och ej kunna umbira ett dylikt skydd. Klart är åter, att näringarne ej skyddas af afgifter, som påbjudas, men ej erläggas, och sålunda är ej någon möjlighet att lemna annat säkert: påräkneligt skydd, än medelst måttliga afgifter, som nyss sagdt är. Imedlertid kan det ing lunda vara rätt eller välbetänkt, att för alla varor sätta tull:fgifterna till den höjd, hvartill lurendrejeripremier uppgå. Det kan nemligen tänkas, a!t varor af obetydligt värde svårligen och således endast mot serdeles höga premier skulle kunna Jurendrejas. För öfrigt och om icke nyssanförde skäl emot höga tull.fgifter och för de låga ellerdet, att man bloit med visshet kan beräkna, att de sednare blifva erlagde, lugnar farhågorna hos dem, som endast i förbud och höga afgifter se industriens välfärd, så torde det åtminstone tagas i betraktande af dem, som gilla principen af fri handel, men anse rymlig tid bohöfvas, för att bereda sig på verkningarne af ett friare system, då man besinnar, att detta friare system ännu torde behöfva någon tid, innan det kan göra sig gällande inom allmänna opinionen cch siledes än lingre, innan det i en större utsträckning kommer att upptagas af lagstilln ngen. Under medvetande härom, torde äfven den, som på detta fält fruktar för häftiga brytningar, kunna stilla sin farhåga med nyssnämnda erfarenhet om den Enzsamt mognande öfvertygelsen. och således utan fruktan kunna kämpa :(ör de åsigter, som msn har anledning anse för de riktiga och hvilkas äfven fullständiga tillämpning ingalunda blir för tidig, om den sker blott i den mån grundsatsen sjelf hinner bryta sin väg. (Foris.) ) Se K. H. Rau: Grundsätse der Finanzwissenschaft. DD ARA SSA OST OO il ne