Aftonbladet – 23 mars 1847, sida 2

FÅ VR JERKER prinsen n dlagt norska kronan, sin beskyddare PUSS RM, et FIER ot till Danmark, der hen fortfor att åtnjuta hans utmärkta välvilja och förtroende, och att nära omgifva han3s person. Gr: fven sysselsatte sig mycket med naturhistoriska studier, synnerligen med geologi. NÅGRA BETRAKTELSER MED AFSEENDE PÅ TULLFRÅGORNAS BEHANDLING VID NÄSTA RIKSDAG. (Forts. från gårdagsbl.) Under äldre tider tycktes man hysa samma farhåga för konkurrensen serskilda provinser emellan, som nu för konkurrensen mellan de serskilda staterna. Imedlertid hafva dessa inre band på rörelsen blifvit borttagna, utan att man sett serskilda landsändar gå under. Exemplen härpå såg man i Frankrike, dr de inre tullliniernes borttagande och den yttres oupphörliga utsträckning under revolutionen och kejsardömet skedde till alla landsändars fördel. Tyska tullföreningen erbjuder än i dag samma exempel. Säkert är att följden blir enahanda, om fri konkurrens medgifves alla land. De serckilda länderna hafva i alla fall att af hvarandra frukta mindre, d.n ena provinsen af den 2ndra, enär den längre transporten mera fördyrar de med landets likartade varor, som kunna införas. Huru tom denna fruktan är, faller lättast i ögonen, när man betraktar huru samma industrigrenar i olika linder ömsesidigt frukta hvarandra. Så har man t. ex. hört ) franska och b-lgiska klädesfabrikanterne å ömse sidor förklara, att de icke kunde uhärda konkurrensen med hvarandra. Franska fabrikanterne fordrade en skyddstull af 30 cch 40 procent, ja, fullkomligt förbud. Belgisrne gjorde icke mindre öfverdrifna fordringar. B gge fruktade dessutom Engelsmännen, hvilka åter åsin sida, för Huskissons tid, icke ansågo sin kläd:sfabrikation skyddad med mindre än 50 procents tull; ja, ännu i dag åtnjuta engelska klädena en tull af 43 procent. Lika skådespel erbjuda bomullsväfnaderne. Ännu för få år sedan ansåg sig England, som med detta slgs varor öfversvämmar verlden, och årligen, oaktadt öfverallt mötande prohibitioner clhher höga importafgifter, importer.r bomull för mer än 300 millioner franes, beböfva skydda denna vara på sin egen marknad med 350, 67, jä! ända till 75 procent. Und r tiden sågo Frankrike och i allmänhet kontinenten sig icke betryggade med mindre ön absolut f:rbud. Belgicn förklarade, medgifvande sina framsteg, sig likväl icke kunna, hvad kattun beträffar, utannen, och Fransmannen ansåg sig lika likunna konkurrera med Bel!giern, ehuru den förre medgaf att denna industri, efter Belgiens änn konkurrens med Engländaren och Fransuppträdande såsom en stat för sig, derstädes fallit. — Engelska l-rkärl, hvilka Engelsmännen sjelfva påstå sig kunna tillverka till bättre pris, än någon annan nation i verlden, voro dock ännu 1825 skyddade medelst 75 procents tull. Franska Jerkärlsfabrikanter fordra fullkomligt förbud. Denna febrikation är, heter det från dess egna idkare, 50 år efter. Belgierne å sin sida säga sig häruti än underlägsnare. Gå vi till kristallerne, så höra vi en engelsk fabrikant tillstå, att hans industri kan försvara sig mot Frankrikes konkurrens. Icke d2ss mindre fordrar han skydd, för att befrias från all utländsk konkurrens; och när man frågar honom, hvad han då befarar, svarar han, att han befarar allt och protesterar mot hvarje nedsättning uti tariffen. Härunder klagar den belgiske fabrikanten, att franska kristaller öfversvämma Belgien, som icke kan, oaktadt höga; afgifter, skydda sig, och Fransmannen påstår, att Belgiens glasvaror hafva så mån a förmåner framför Frankrikes, att det förra landet kan för 8 och 20 francs sälja samma vara, som det sednare för 43 och 530, samt att Frankrike, oaktadt alla skyddsafgifter, ej På deita fält kan täfla med Belgierne. Man medgifver visserligen, att konkurrensen framdrifver industrien, tvingande den att söka åstadkomma bättre varor, men befarar att konkurrensen ej kan underhållas med den, som för bästa pris tillverkar bästa vara, och hvilken sålunda skulle sluta med att ensam bli herre öfver hela marknaden. Hvad hinder transportkostnader lägga häremot, hafva vi redan omnämnt, men det för kommer vidare, att varor af samma slag från olika håll städse hafva sina olikheter, som göra att de, äfven oaktadt skiljaktighet i pris, vid en någorlunda jemförlig godhet äro säljbara bredvid hvarandra. Så köper England, som sjelf förser hela verlden med bomullsvaror, af Frankrike samma vara för 3 millioner franes, och oaktadt det låga pris, hvartill England afsätter denna vara, exporterar likväl Frankrike deraf årligen för öfver 400 millioner. Så säljas sidenvaror från Ostindien bredvid dem, som tillverkas i Lyon 0. s. v. Så exporterar en nation till en annan varor af fullkomligt lika slag med dem, som den förre till den sednare importerar. Smaken och modet torde vara orsakerna härtill, ej mindre, än det begär, man har efter främmande varor framför och jemte egna likartade. Mo! högre afgister förekommer för öfrigt, ait de uppväcka fiendtlighet emellan nationerne, och under det folken på alla andra vässar cv