Aftonbladet – 23 mars 1847, sida 2

HERR MANKELLS SJETTE FÖRELÄSNING. Mängden af musikaliska produktioner under den sista tiden har ej förrän nu tillåtit oss att egna någon uppmärksamhet åt hr Mankells sednaste scance, hvilken afslutade hela företaget. Atskilligt intressant och minnesvördt förekom dervid, ehuru i anseende till tidens knapphet så sammandraget som möjligt. Första afdelningen upptogs förnämligast af ett florilegium af nationella melodier från mångahanda folkslag. Sålunda hörde man, bland mycket annat, äfven turkiska, persiska, mauriska, beduinska, m. fl. profstycken, dels sjungna, dels spelade på accordion. Bland dessa förekom en del temlgen främmande och onjutbar för våra öron, dock fann man äfven hos flera naturljude:s frihet förädladt af en egendomlig poetisk anda. Detta var i synnerhet fallet med de rordiska, ryska och skottska melodierna, bland hvilka sistnämnde man hörde den sköna balladen Robin Adair,. Högst intressant var oss den romantiskt chevalereska andan i den Languedocska sången, äfvensom den naiva, friska i visorna från Sydtyskland, och likaså fann man en ganska liflig kontrast emellan de elsgiska, stundom dystra folkmelodierna från Italien och åtskilliga svenska visor med sin kärnfriska, groteska humor. För öfrigt förekommo Rule Brittanniax, Marseljäsen, den vackra ryska folksången af Lwoff, den portugisiska med sin rossiniska snitt m, m. Denna afton förehades också en liten afhandling om röstorganet, samt om instrumenter. I det förra afseendet anmärktes stämningens för röstens vård och bestånd så ofördelaktiga stigande, isynnerhet under närvarande århundrade,