Aftonbladet – 22 mars 1847, sida 2

utveckling, erner hr borgmästaren söka tillvägabringa en förening af husbönder, hvarigenom desse förbunde sig att med några riksdaler, efter hvars och ens förhållanden, tillöka den vanliga lönen för tjenstebjon och dagkarlar, mot det förbebåll, att denna tillökning för tjenarens räkning insältes i sparbanken och att tjenaren å sin sida årligen af sin lön tillade lika mycket, som tillökningen af lönen är, och äfven i sparbanken insalte detta. Detta insatta kapital skulle likväl ej af tjenaren få åter uttagas efter behag, utan först då han, inför dertill förordnade personer 2f både iföreningen varande husbönder och tjenare, kunde visa, antingen att han med fördel kunde använda det i någon rörelse, eller ock till följe af ålderdom eller bristande arbetsförmåga eller andra tvingande omständigheter deraf vore i verkligt behof. Man hoppas att Konungen skall bevilja, att så samlade medel ej; få tagas i mät för åsamkad skuld, emedan hela ändamålet då nära nog förlorades. På detta sätt kunde imedlertid de flesta tjenare vid ålderdomens inbrytande äga att disponera några hundrade riksdaler, en icke ringa hjelp för dem, som vant sig vid få behof. Hvem inser ej hvilket omätligt inflytande på den tjenande klassens sedliga hållning, det medvetandet måste utöfva, alt en framtid, följd af lugn och temmelig sjelfständighet, väntar dem, och ännu mer den känslan att de arbeta sjelfve för denna framtid. Huru mycket större måste ej sjeifkänslan hos dem bliva än nu, då de med fattigbuset och tiggarstafven i prospekten, tycka sig lefva endast ör alt likt citronen urkramas och begagnas af samhällets bättre lottade medlemmar och sedan bortkastas och glömmas. Låt vara alt den framiid, som såmedelst kan beredas dem, icke är afundsvärd, några hundra riksdaler äro likväl en grund, hvarur mången förhoppning uppblomstrar för den arbetande, och deita2, att dock kunna boppas på lifvet, om än aldrig så litet, ingifrer sedligt mod. Bland de filantropiska förslager, som bhfvit synliga i vår tid, är ins. öfvertygad att detta intacer ett utmärkt rum. Mean må uppfostra och undervisa aldrig så mycket och omhulda de ungas bjertan på hvarje möjligt sätt, så skola dock sannolikt de fleste af de obemedlede åter falla i liknöjdhet och laster, om ej deras sedligtet finner stöd i någon materiel förboppning; ty timlig bopplöshbet är dock en svår frestelse. Till ortens heder bör jag äfven nämna, alt de fleste af stadens och ortens större jordbrukare med varmt intresse lära omfattat detta förslag, och boppas man att uti nu pågående Fasting rätt många bland Wermlands upplysta och menniskovänliga invånare skola biträda denna förening. Ju mer den sanningen kommer att visa sig, hurn mycket mer en tjenz:re med framtid är värd för husbönderna, än en sådan, hvilken endest löst är fästad vid lifvet, och ju mer det kommer att erfaras huru tjenares och busbondes förhållande inbördes, genom denna omsorg för tjenares väl, måste vinna i trohet och kärlek, desto mer skall ock säkert denna id sprida sig ned äfven till husbönder af allmogen. Önskvärdt vore, att br borgmästare Wablund ville i tidningarne lemna någon utförligare framställning af sin vackra plan, på det en hvar må komma i tillfälle att taga den i närmare öfvervägande. Caritas mutua miseriam generis bumaniaboleat. — emma