Aftonbladet – 20 mars 1847, sida 3

torn erbjöd mig 4350 dukater och lofvade, att jag under hela min lifstid skulle få qvarstadna i familjen som sköterska, om jag ville samtycka att förbyta Isabella med hertiginnans barn och bevara hemligheten. Hon skall dö,, sade. läkaren, om hon får höra, att hennes barn varit dödfödt, ty alla hennes förhoppningar hafva koncentrerat sig i tanken att få ett barn. Jag samtyckte. Min Isabella kunde uppfostras som dotter till en hertig, under min egen vård, och jag skulle få ett varaktigt hem. Doktorn förde i hemlighet bort det döda barnet. I tio år stadnade jag i familjen, vårdande min älskling och seend2 henne erhålla all den uppmärksamhet som bennes förmenta börd förskaffade henne. Hertigen var vresig, och hans maka fann i mig snarare ett sällskap än en underordnad. Hon var en god qvinna; men ack! hon dog, och hertigen afskedade mig. Jag hade ännu qvar de p:nningar, som doktorn givit mig, och när jag sammanlade dem med den summa jag ägde före Isabellas iödelse, var jag åtminstone befriad från liggarstafven. Doktorn skaffade mig ofta lönande förrättning som sköterska; men jag var ledsen vid verlden, och som Jag är af eit oförskräckt sinnelag, fann jag denna bergshåla när jag sökte efter örter, gjorde den så be qväm som möjligt och kom att bosätta mig här, för att lefva i umgänge med Gud. Men jag upphörde icke a!t bevaka min Isabella. Hon älskar mig, fastän hon icke vet att jag är hennes mor. Jag har alltid varit en välkommen gäst i slottet, och jag har icke försummat at! begagna mig af mitt privilegium. Lyssna väl hertigen är en bof af def gröfsta slaget. Han