Aftonbladet – 20 mars 1847, sida 3

lens någon förlust genom förhastadt afyttrande af desamma; men om aktierne blifvit åt Holm lemnade i liqvid, så frågade käranderne, huru kunde det väl röra hans excellens intresse på hvad sätt Holm använde sin tillhörighet; och att då Holm på alla sidor stod insnärjd i sina egna uppgifter, han väl i sådan ställning ej kunde vänta att blifva trodd på blotta orden; i anledning af hvilken framställning Holm af rätten nu tillspordes, hvad han i afseende härå har att svara? Till ju högre pris aktierne kunde realiseras, desto större credit (behållning) fick sterbhuset. 39:0 Käranderne hafva vidare framställt, att det vissa af alltsammans blefve alltid, att Holm, enligt egen uppgift d. 30 Juli 4844 mottagit aktierne för ett lån, stort tretton tusen trehundra trettiotre riksdaler 16 sk.,banko, hvarå han af hans excellens erhöll en med ränta löpande revers, och att Holm i brist af annan liqvid skulle ega att, till godtgörelse af samma reverserade skuld, använda aktierne, men att deremot vore alldeles obevist, att detta användande fick ske godtyckligt, och att i detta förhållande aktierne aldrig kunde betraktas annorlunda än som pant, ehvad namn Holm än gåfve deråt, så framt omdömet skall grundas på sak, men ej på blott benämning; ochdå obestridt vore, att denna pant blifvit af Holm försatt och förskingrad, så vidhålles hvad på grund häraf i stämningen yrkats; i anledning af hvilket allt rätten nu tillfrågade Holm hvad han häruppå hade att svara? Jag vill med ed bekräfta att aktierne ej varit lemnade såsom hypothek eller pant; och kan sådant öfverlemnande af aktierne, som egt rum, endäst inträffa med personer, för hvilka fullt förtroende hyses. Då stadsmäklaren Holms uppmärksamhet fästades derpå att han ansåg aktierna icke hafva, !lifvit lemnade såsom pant, depositum eller gåfva och Holm tillfrågades huru han ville anse de öfverlemnade aktierne, svarade stadsmäklaren Holm, att aktierna blefvo endast betalning i det ögonblick, de försåldes eller realiserades till största fördel för sterbhuset, samt att det således var en affär på god tro, och så beskaffad, att jag egde godtgöra mig med aktierne, då jag fann det vara förmånligt; och har jag framställt saken, såsom den i sjelfva verket förefallit och kan icke afgifva någon annan förklaring. I anledning af den utaf hr häradshöfdingen Möller härvid framställda anmärkning, att en man med stadsmäklaren Holms insigter och erfarenhet ej toge emot en skuldsedel, som innehöll, att hypothek för densamma vore lemnadt med mindre, än att anteckningen derom skedde å skuldsedeln, förklarade stadsmäklaren Holm, att en sådan anteckning icke skett, emedan han ej ville binda sig vid en affär, som vore underkastad så olika priser som aktier. 40:0 Hvad yttrar Holm i anledning af kärandens yrkande, att deras käromål, såsom saknande all gemenskap med genkärandet, må derifrån skiljas och serskildt handläggas och afgöras? Häradshöfdingen Möller förklarade, att han afstode från denna anmärkning. 41:0 Hvilken förpantade aktierna till bruksegarnes hypothekskassa? Härpå svarade stadsmäklaren Holm: Jag har ej sjelf eller genom någon annan belånt aktierna. 42:0 När och till hvilken, samt på hvad vilkor hade stadsmäklaren Holm då afhändt sig dessa aktier? Jag sålde i början af April månad nästlidet år fyratio aktiebref hvartdera å Femhundra riksdaler efter al pari för Tjugutusen riksdaler och derutöfver den till försäljningsdagen upplupna fem procents ränta. 43:0 Af hvad -anledning har grosshandlanden Österman kommit att nämnas eller. inblandas i afseende å förpantningen hos hypothekskassan — och huru har Österman kunnat öfverlåta aktierna å den i ståmningen antydda ledamoten i kassans direktion? Härpå afgaf: stadsmäklaren Holm det svar, att nämnde affär helt och hållet rörde bruksegarnes hypothekskassa, samt att Holm med samma affär ej haft något att skaffa. MN . 44:0 Huruledes har grosshandlanden Österman för käranderne, enligt stämningen, upplyst förhållandet härmed? Hr häradshöfdingen Möller förklarade, att grosshandlanden Österman sagt, att aktierne voro hypoticerade i hans namn, utan att de tillhörde honom, likasom förut sådant skall flere gånger inträffat. 45:0 Huru kunna käranderne styrka, eller medger Holm, att, enligt stämningsuppgifterna, berörde aktier, då grosshandlaren Bergman ville från hypothekskassan dem utlösa, hade ett värde af omkring Fyratusen riksdaler banko utöfver det pris, hvartill Holm uppgifvit sig hafva för sterbhusets räkning dem afyttrat? Stadsmäklaren Holm svarade: Jag kan så mycket mindre medgifva sådant, som grosshandlanden Bergman, då han efter rättegångens början tillfrågades, om han ville köpa aktiebrefven för Femhundrafemtio riksdaler stycket, dertill svarat nej, och hade aktierne, då de af mig försåldes, ej högre värde, än jag uppgifvit. Härvid yttrade häradshöfdingen Möller, att han ville bevisa, att aktierna sedermera fått ett högre värde efter deras försäljning. 46:0 Åktiernas då egande verkliga värde, så vidt kärandernes mening är, att derför af Holm blifva ersatte, om de ej in natura af honom kunnat dem iterställas, torde väl kunna af käranderne nu på siffran bestämmas? Hr häradshöfdingen Möller yttrade i anledning häraf, att han trodde sig framdeles kunna bestäm-. ma ett sådant värde. 47:0 Holm uppmanades bestämdt upplysa till hvad ——rr— ——rl ver ——