Aftonbladet – 20 mars 1847, sida 2

LOLA MONTEZ OCH KONUNGEN AF BÄJERN. Journal des Debats meddelar följande intressanta bref från Bäjern såsom ingress till det bekanta ministerpapperet: Mänchen den 27 Febr. 1847 Ni känner, lika väl som hela Europa, hvilken oförklarlig ynnest den allt:ör ryktbara dansösen Lola Montez här njuter hos konungen; och ni har hört huru hennes kungliga beskyddare, hellre än alt skilja sig från henne, accepterat alla sina ministrars afsägelse. Händelsen är oerhörd, och har bort förundra er; emellertid sänder jag Er i dag en skrifvelse, som, efter hvad jag förmodar, ej skall förvåna Er mindre: Er, som känner Tyskland och virt land; jag menar den protest, som af ministrarne kollektivt blifvit uppsatt emot favoriten: en protest, hvaraf man här kringsprider ett stort antal exemplar. Man hoppas, att en from indiskretion skall låta denna skrift hemralla till publiciteten och rambringa en sådan verkan, att en dag då konungen, uttröttad af så många skandaler och återkommen från sina bedröfliga wvillfarelser, måste se sig tvungen att återkalla ministrarne, de ånyo skola inträda i makten under hela Europas bifallsrop och med all den ära, som tillkommer den länge misskända och slutligen segrande dygden, med ett ord, efter hårda pröfningar. Må andre tro detta! Men jag föreställer mig, att Ni, som, åtminstone till någon del, har Er bekant de intriger, hvaruti protestens undertecknare hafva haft sina händer, Ni, som påminner Er de handlingar af blind och grym intolerans, hvartill de inför Europas liberala opinion gjort sig skyldige, icke skall låta bedraga Er om följderna af hela denna så vackert utvecklade dygd Er egen historia bar alltför tillräckligt lärt Er hurudane det ultrakatholska partiets passioner och moralitet äro i Frankr:ke, för alt Ni skulle hafva vidare behof af att upplysas i den saken. Uti dettas sträfva och hårda språk, stäldt till vår konung hvilken man hotar med armeens affall och till och med en våldsam revolution, igenkänner Ni tonen hos detta folk, som anser sig i besittning af en heml:g makt, hvars källåder går p: andra sidan om fosterlandets gränsor: i denn: så långsträckta och råa afsägelseskrift igenfin ner Ni hela sjelfförtröstan hos ett parti, som låtsar gå ifrån en makt, men blott för att di återkomma starkare och fruktansvärdare än för. ut. Deruti består den egentliga frågan; ocl om jag i elt så sorgligt ämne ej fruktade utseendet af alt vilja göra. mig lustig, skulle jag upprepa hvad en af vårt lands mest betydande och utmärkta min här yttrade häromdagen ;tvisten är icke, såsom man vill inbilla Er, e mellan lasten och dygden, utan emellan Lol och Loyola. Det är tvifvelsutan en ordlek, mer som ganska väl målar sakernas verkliga ställ ning. Huru skall nu allt detta sluta? Detta är sanning omöjligt att förutse. Allt hvad jag ka säga, är, att det liberala partiet här känner si förskräckt, emedan det, upplyst af förriga er farenheter, fruktar att den genom en kedja a lika besynnerliga som beklagansvärda händelse framkallade krisen ännu en gång skall vända emot det. Det är endast och allenast en per sonlig tillgifvenhet. för konungen, som kunna förmå en af detta partis utmärktaste män, h von Maurer (hvars namn med en nästan tro lös vändning i uttrycken framställes i afsägel seskriften), att öfvertaga de vakanta ministrar nes plats ad interim; men ingen vågar änn: deri se ens det troliga förebudet af en förän dring i den regeringspolitik, hvilken sedan me ra än femton år lagt vårt lands affärer i hän I derna på det ultrakatholska partiets passioner E— 1 OT Till utoifvaren af Aftonbladet!