öfverse med den grofve smädaren af våra fosterländska bemödanden. Hr W.F. Balman har, också för detta kapitel, en angelägen, förklaring att göra — om ärlighetenn! Red. af Dagl. Alleh. säger sig tro, att, efter de många och kolossala expeditionsoch upptäckts-resor till Egypten, som i sednare tider skett med osparda kostnader af Fransyska, Toscanska och Preussiska regeringarne, och hvarvid konstnärer och vctenskapsmän af helt annan metall än hr B. C. varit använda, den sednares arbete kommer att falla sig något blekt. Läsaren behagar jemföra detta snygga andragande med ofvan intagne, underdåniga skrifvelse, och derjemte besinna hvilken hög patriotism det råder i Dagl. Alleh:s oförställda förnöjelse deröfver att, efter hennes mening, det skulle vara omöjligt för en arm svensk att med sitt, utan något publikt understöd verkställda arbete i förtjenst nå, långt mindre öfverträffa något af det,som med osparda kostnader af Fransyska och Toscanska regeringarne blifvit utfördt. Efter Vitterhets-, Historieoch Antiquitets-akademiens här företedda vittnesbörd lärer dock detta nu vara skedt, och af B. C., icke allenast efter akademiens eget omdöme; men ock, såsom hon säger, efter det af utländska kännare som haft tillälle att häröfver anställa jemförelsern. Gråt då floder Dagl. Alleh., att vattnet i spalterna må blifva strida forsar. Det skall kanske läska det qvalda hjertat. Jag för min del skyndar Red. till mötes med den försäkran, att hon gör sig ett alldeles onödigt bekymmer, då hon vidare yttrar sig: denna del af frågan torde förtjena att noga belysas, förr än något ytterligare i anslagsväg kommer herr B. C. till goda. Redaktionens vackra afsigt kan hon således använda på annat håll, der något för fäderneslandets heder kan vara på väg att utbetalas. Här synes emedlertid vara påkalladt ännu ett ord .Jom denna sak. I Paris: Första häftet af parsiska monumenter af I för utgifvandet. Jall föreställning, och de kunna, kanske till på kötonritningarne han gjort äro af mig. Dels äro derI tidningen DPagl. Allehanda för d. 20 Dec. 1845 finnes, under titel Litterära notiser, följande från Coste och Flandin har utkommit. . . . Staten har betalat resan ) och ger 240,000 fr. ) i subskription Allehanda tillägger troligen nu: ja, men de franska ritningarne hafva icke tillkommit på ett besynnerligt sätt, och äroicke bestämde genom mått, hvilka blifvit tagna till en mängd som öfvyerstiga pet, icke vittna om en ovanlig ihärdighet och noggrannhetxa. Jag skall blott nämna, att jag icke klagar öfver den olika lotten med mina ritningar; utan att jag tackar, samt innerligen och högt skattar den heder mig vederfarits genom Rikets Ständers afsigt, att något understödja mig. Men hvad svara derpå, att Dagl. Allehanda i sin anletes svett, och midt i sitt arbete med händerne fulla af smädelse, förkunnar: Det är möjligt, att vi häri misstaga oss; men om så är, kan ingen lättare än Hr B. C. ådagalägga det, och vi skole med nöje erkänna vårt fel den dag, som hr B. C. framvisar åtminstone en aktningsvärd begynnelse till det arbete, han åtagit sig och till hvars fullbordande han erhållit understöd. Der är då den, som i nationens namn bjuder förbarmelse! Och, märk, o fädernesland! detta: Vi skola med nöje erkänna vårt fel; är en sporre till vetenskapliga eröfringar och är — icke sannt Dagl. Allehanda? — en nationalbelöning!. Som emedlertid Redaktionen af Dagl. Allehanda, på sin äras ban, ännu sitter fast i bestyret all fjällar, så kan Hr B. C. nog hinna säga några ord innan hennes slutliga apotkeos. Han försöker det således nu. Redaktionen har behagat slutligen förklara, att jag illa utfört det nådiga uppdrag jag erhållit för pontonvetenskapen, och att nyttan deraf ätmin-e stone torde kunna anses problematisk. Således äfven detta slag af senorna,. Förlåt mig! jag glömde den der gången att nämna, det också förstånd erfordras för myndigheten; och med förstånd hade Red. kunnat här bjelpa sig ett godt stycke undan. Redaktionen säger ju, att hr löjtnant Boman varit sysselsatt i 48 månader att rita öfver det jag hemförskaffat. Vittnar då detta icke, att någon liten smula kan vara af mig uträttadt? Att Kongl. Maj:t icke mnåtte hafva ansett nyttan problematisk torde tillräckligt bevisas dermed, att traktamente, såsom Red. omförmäler, blifvit af allmänna medel utbetalade till herr löjtnanten; ochlg Kongl. Maj:ts nådiga välbehag synes vara säkert, åtminstone för hr löjtnant Boman, samt således ytterligare tala för nyltan af arbetet, derigenom, att han äfven erhållit en gratifikation af 400 rdr bko för sin möda. Hvad mig beträffar i denna sak, så försäkrar Redaktionen, att jag icke gjort dessa ritningar. Deruti äro vi nu åter ej fullt ense. Jag har redan ofta, så väl i tjensten anmält, som annars gifvit tillkänna min tanka om, och min höga uppskattning af hr löjtnant Bomans ovanliga skicklighet i konstruktionsritning, hans vackra hand dervid och alla kunskaper derför. Jag har ännu alldeles samma omdöme derom, och egnar honom derjemte särdeles mycken aktning och vänskap; men här är jag tillika skyldig mig sjelf, och sanningen om en uppfylld tjenstepligt, den förklaring, att ponibland trogna kopior efter min hand, dels reduktioner efter mina ritningar; men utan undantag är all material till dem gifven af mig. Det finnes ej en punkt eller ett streck af dessa ritningar, som jag ej följt eller genomgått: icke för att leda den mathematiska konstruktionen, ty hr löjtnant Poman!a är den i allt vuxen; men för att städse afgöra om uppställningen och sammansättningen, som är Ny, och är af mig. . ja Dagl. Allehanda har skattat upp ända till ätskilliga, dessa ritningar. De redogöra ock för icke mindre än Sjulfon särskilta systemer al krigsbryggor. Bryggornas hela sammansättning och allra mirs:a diatalj äro der visade, med så stor noggrannhet att exsamt efterla ritnögarne allt det materiella af broslagningen kan till kela sin beskaffenhet och alla sina mått finnas. Flere hundrade ritningars innehåll äro på sin plats infördt i de nu lemnade, som hafva i samma ritA Tala DNastl All Landa UNfan nun dan avanecta rant a