Aftonbladet – 18 mars 1847, sida 2

fe , HERR KAPTEN B. CRONSTRANDS REPLIK TILL DAGLIGT ALLEHANDA. i Hr kapten Cronstrand har, med anledning af en artikel i Dagligt Allehanda för en kort tid sedan, begärt att få publicera ett svar genom Aftonbladet, af skäl, som han sjelf närmare ut-: vecklat, i en jemväl här nedan införd till Aftorbladet ställd skrift. Läsaren torde erinra sig alt vi för någon tid sedan omnämnde, att br C. hade blifvit i Allehanda attackerad på ett sätt, hvaröfver vi då g-nast yttrade någon: förundran, emedan det var serdeles svårt att inse anledningen dertill, men deremot tydligt att hr Cronstrand måste finna sig uppfordrad alt gendrifva en serie af beskyllningar, hvilka direkt syftade på att nedsätta hans anseende i opinionen, både som konstnär, som ingeniörofficer, som embetsman och som medborgare. Det sednare har ock slagit in; och hr Cronstrand har, efter allt hvad vi kunne finna, så fullständigt vederlagt samtliga insinuationerna i Allehanda-artiklarne, att vi äro öfvertygade, det Rd. af Allebanda, oaktadt de starka uttryck, hvilka här och der blifvit mot henne yttråde såsom repressalier emot hennes egna tillmälen, skall hifva nog rättskänsla att inse, att dess anfall varit förhastadt. I allt fall ha vi ansett oss icke böra förvägra hr C. den anlitade utvägen att få sitt genmäle publiceradt genom Aftonbladet, helst då Allehanda icke haft rum derför, och afhålle oss för öfrigt ifrån alla vidare kommentarier, enär allmänheten utan tvifvel icke underlåter att sjelf taga kännedom om, hvad som flyter ur hr Cronstrands penna. De insända skrifterna följa: Till Redaktionen af Aftonbladet! Red. har redan i M 44 af sin tidning omförmält den tvist som uppstått emellan tidningen Dagl. Allehanda och mig, efter en artikel i Dagl. Alleh. J4 43 under titel: Några ord om och till herr Baltzar Cronstrandp. Red. af Aftonbladet yttrar der sin mening, att Dagl. Alleh:s anfall emot mig bärrörde a! ledsnäd öfver ett af mig förspordt tvifvel om senorna; jag deremot har icke kunnat undgå alt i hennes handling se en något mindre oskyldig bevekelsegrund. Ingen, som läst nämnda hennes artikel, skall neka, att hela dess anda är hvad man miste, efter en gång saker hafva fått namn, kalla skändlig. Det är ej nog, alt både det jag såsom embetsman gjort, och hvad jag i öfrigt kunnat uträtta, hemma eller på främmande jord, förklaras för noll och af intet värde. Alleh:s arbete går rikt derpå hän, att förneka mig allt medborgerligt värde, ja, jag tillfrågas der, såsom at en veltlös och rasande, till och med efter min rätt att offentligen yttra mina tankar.