Aftonbladet – 18 mars 1847, sida 2

pHvem, som har ett menskligt hjerta, har ofta känt huru kära alla dessa band äro, som så ömt binda vårt slägte tillsammans, och huru ljuf deras styrka; ödets underbara hand må för öf rigt vara mild eller grym. : Akenside. Under måltiden vände sig samtalet helt och hållet kring en färd till sjös, som skulle företagas på eftermiddagenDet unga fruntimret, hvars namn var Victorina, hade så föga lidit af olyckshändelsen, att hon återsyntes vid bordet samt var vid ett förträffligt lynne. Hon och hennes kusin tycktes anse kabriolettens sönderbrytande och de missöden, som voro förknippade dervid, såsom saker al ingen vigt. Sådant är brasilianarnes sätt. De äro så galna efter nöje, att när ett tillfälle erbjuder sig dertill, rusa de omåttligt åstad och lefva, liksom parisarne, i ett ouppbörligt sus och dus, tills ide blifva alldeles utmattade. Straxt efter middagen fördes hästar frarh, lastade med metspön, ref och korgar. Tvenne af negrerne befalldes att åtfölja sällskapet, de andra lemnades hemma, för att se efter huset. Squiren, hans tant, och hans kusin, Scott och vår hjelte foro åstad. Floden, hvari de skulle meta, låg på en och en half mils afstånd. De anlände dit på en timmes tid, ty de hade ridit genom skogarna, hvarvid de ymnigt ristat sig på busksnåren. De hade fiskat i några timmar och fyllt sina korgar ända till kanten, då himmelen i en hast I började visa sig så ogunstig, som den fordom var för den trojanske ZEneas och den tyriska Dido, på Carthagos slätter. Ett åskväder samlade sig öfver dem, och molnen tycktes brista midt ibland de oupphörliga blixtarne, liksom en samling af väldiga valtensåar, som utgöto sitt innehåll, icke dropptals, men i en enda flytande massa. Fiskrarne togo sin tillflykt till klippornas remnor. Allan och Victorina be. funno sig — liksom de historiska personer, v Inyss talat om, fordom gjorde under dylika om: Iständigheter — i en grutta. De andra gimde sig, dels under en öfverhängande klippa, del: under ett ofantligt stort träd. Allan kände sit något brydd öfver sin belägenhet, och Victorina såg för första gången litet handfallen ut. j