Aftonbladet – 17 mars 1847, sida 2

ty den tillbör din bättre natur och är ingen vanära. Det var tanken på din moders råd. Moder! O! Hvilka dyra tankeförbindelser fästa sig icke vid ett ord, så heligt i allas bröst, som icke helt och hållet öfverlemnat sig åt lasten Moder! Det framkallar vår lyckliga barndoms dagar, då -vi med bröder och systrar glammade kring hemmets härd, i föräldraleendets varma solsken. Moder! Det ligger någonting förtrollande i det ordet! Det är en stor id som omsluter alla våra äregiriga planer, alla våra drömmar om sällhet. Hvad skulle icke en son göra för att behaga sin mor? Huru ofta har icke tanken på henne hejdat honom, då han var nära att taga första steget på syndens bana? Och sedan första steget blifvit taget, sväfvar hon icke som en god ande i hans drömmar, varnande honom för faran och återförande honom på dygdens väg? Ol! Der finns ett rcnande inflytande i återblicken på moderskärleken, cch den yngling, som vördar sin ömma moders råd, är ännu icke utan hopp. EA (Forts. följer.)