Aftonbladet – 17 mars 1847, sida 2

REPRESENTATIONSFRÅGAN. (() Uti Dagbladet för i förgår förekommer en ganska läsvärd artikel öfver representationsfrågan, ivaraf följande utdrag förtjenar meddelas: Vi hafva sett helt nyligen i en svensk tidkrift följande märkvärdiga ord: I Preussen nföras riksstånd i öfverensstämmelse med de sermaniska folkens urgamla (?) författning, och yra ilikhet med ståndens antal i Sverige. Hos ss, utgörande våra stamförvandters nordligaste jörpost (!) mot österns råa folk, söker man upplösa denna till sin styrka bepröfvade nationella inrättning. När hon befinnes stark, äfven emot inrikes vedersakare, hånas och smädas hon., Det ser nästan ut, som skribenten i Hermoder skulle anse presteståndet som en behöflig fjerdedel af svenska nationalarmeen emot Ryssland. Man kunde fråga derföre, om krigshären skall uppställas ståndsvis, eftersom ståndsinrättningen är så nödvändig för ett lyckadt fosterändskt försvar emot rikets fiender? Erkebiskopen och biskoparna få då väl ett högt befäl sannolikt, och det kunde besannas möjligen, hvad, under förra regimen, en hög person yttrade om en viss biskop: den mannen duger till allting, till och med till gencral;. Vi föreställa oss hvilken imposant ställning mot en landtstigande rysk armå det vördiga ståndet skulle intaga vid Grisslehamn, och i våra häfder skulle det ingalunda förgätas, att våra pastorer, komministrar och adjunkter klädt en blodig skjorta för fosterlandet. Olyckligtvis för Preussens sjelfförsvar ha icke presterna kommit alls med i den förträffliga, nyss utfärdade ståndsförfattningen, och det skall vara derföre, tror Hermoder, att de protestantiska och katholska prelaterna icke rätt kunna trifvas tillsammans; således skulle de båda fraktionerna icke heller kunna förenas i en och samma division i nationalarmeen? Lyckligtvis för oss bar Carl IX här gjort slut på grälet; annars kunde det hända liksom under unionstiden, att sjelfva den khatholska öfverherden kunde öfvergå till det fiendtliga lägret. Presterna få imedlertid icke komma till den stora rikssupgen i Preussen, och det beklaga vi på det högsta, ifall de, såsom annorstädes, skulle tycka om stora gästabud. Konung Fredrik Wilhelm har i stället indelat adeln i tvenne stånd, af hvilka det ena kan anses orättmätigt intaga presternas rum vid riksdagsbordet; och hvem skall nu läsa välsignelsen till maten, om vi få lof att fråga? — Men det gårjliksom en Nemesis divina genom hela det menskliga lifvet; ty dessa 234 adliga personer, som utgöra blomman af det preussiska ridderskapet, ha nu för sitt omak emot resterna blifvit placerade vid nedra ändan af affeln, midt ibland ofrälse landtbrukare och städernas deputerade, af hvilka sednare många unna härstamma från verkliga brackor. — Är let icke förskräckligt! Tänk om hela riddareoch svenneklassen på vårt riddarhus skulle flyttas öfver till riksens tänders hus och inrymmas två trappor upp land borgmästare, glasmästare, perukmakarenästare åc. och brukspatroner, som också äro Mer åtminstone borde vara ett slags mästare, var i sitt yrke, och om slutligen Hans Janson med hela sit stånd skulle släppas in på öpet? Då skulle visst Hermoder tycka, att An ans RR TREE