Aftonbladet – 16 mars 1847, sida 2

praktfull som glädtig fest. Värdens boningshus och egor lågo på Manzanares högra strand, på kort afstånd :rån den egentliga staden. I en trädgård strax framför huset, bland detta yppiga lands löfrika träd, stodo långa rader af bord, betäckta med alla de läckerheter, som klimat och rikedom kunna förskaffa. Gamla viner, som i mer än ett fjerdedels sekel. legat i rika köpmäns källarhvalf, för att bringas till fullkomlig mognad, framtogos. Vin och muntert skämt flödade fritt. Antalet af gäster var icke under två hundra. Musik utfördes, och skönheten och chevaleriet i jordbäfningarnes stad dansade på den gröna planen mången lustig dans från det gamla Sponien. Glädtigt tillbringades aftonen. Alan dansade med den rika arftagerskan; men hans bijeria ien hos I Isabella. Med henne och Leila vandrade han ri i inbillningen i Casa dei Ps oranpge-alleer, och en sakta vind från Lipsri-öarne spelade i hans älskarinnas korpsvarta lockar, Peria 10g som en engel, men hennes icende var bittert för honom, ty det påminde om den frånvarande. I många olika skepnader framsväfvade de glada dansande. Efter solens nedgång uppsteg en rödaktig ånga och inom några minuter var himlen betäckt dermed. Lamporna tändes i det förnämsta rummet, och gästerna gingo till den festliga salen, der de fortsatte sina nöjen, obekymrade om vädret. Den skotska ungkarlen, som vi nyligen presenterat för läsaren, stadnade qvar vid flodens strand och betraktade de besynnerliga optiska fenomen, som började visa sig. Afionvinden kändes icke längre. Hettan var qväfvande, och utomordentligt svarta moln insvepte de omgifvande bergen, i det de småningom utsträckte sig till zenitb. Askdunder hördes öfver ens hufvud, men på en omätlig böjd och med ett doft ljud, som ofta afbröts. Månen uppsteg; men dess läge kunde endast urskiljas genom en cirkelrund, dunkel och för