Aftonbladet – 15 mars 1847, sida 2

bevis på sin trohet och tillgifvenhet; men just derföre är det en dubbelt helig pligt, att öppet för Eders Maj:t framlägga de tankar, som med hvarje Jag tillvexa, och besvärja E. M. att höra deras ödmjuka bönfallan om den enda härvid möjliga hjelpen och att afstå ifrån den olycksaliga tanken, att det är passion eller motstånd mot E. M:ts allerhögsta vilja, som öfverallt gifver sig tillkänna, då detta motstånd deremot är riktadt blott emot förhållanden, genom hvilka hvarje trogen bäjrare ser det undergräfvas, som ligger honom närmast om hjertat: bans älskade konungs lugn, makt, lycka och hela framtid. Undertecknade hafva noggrannt öfvervägt följderna af det steg, hvartill den trognaste och innerligaste tillgifvenhet för E. M. och insigten af ögonblickets oberäkneliga vigt ensamt förmått dem; de veta och äro genomträngda deraf, att, om E. M. icke täckes höra deras varma bön, deras verksamhet på den plats, dit deras älskade konungs och herres nåd och förtroende kallat dem, är slutad, och sedan blott en pligt återstår för dem att uppfylla, den pligten, att vördnadsfullt, om också med en känsla af djupaste smärta, hos E. M. anhålla om afsked från ledningen af de dem anförtrodda ministerierna. Mönchen den 44 Februari 1847. v. Abel. Gumppenberg. Seinsheim. Schrenck. HERR ELVERS SOIRE. Herr Elvers intager bland de violinvirtuoser, som producerat sig i Sverige, obestridligen en ganska ärofull plats, ehvad man betraktar hans ovanliga virtuositet, eller det sköna, sanna uttryck, som alltid lifvar hans föredrag. Genom den förra egenskapen har han vunnit en stor popularitet; . genom den sednare har han ständigt lyckats bibehålla den hos en hvar, som uti konsten ser ett medel att höja och förädla sinnet. Hr Elvers konsert-tillställningar äro derföre ock serdeles talrikt besökta och vinna alltid det lifliga bifall, som hans talang ej mindre än hans smakfulla arrangement af det hela i så rikt mått förtjenar. Den Rodeska violinkonserten — soirågifvarens första nummer — med sin intagande sång, sin lifliga figuration, sin klassiska hållning, ställde hr E:s spel i den vackraste dager; och man hade verkligen ingenting öfrigt att önska, om ej att hr Elvers äfven måtte hafva upptagit pjesens båda satser, hvyilka nu befunnos uteslutna. Afven uti Mayseders rondo — en nätt arbetad, fast något flack komposition — beundrade vi hr Elvers på en gång fina och likväl energiska föredrag; och i det sista numret — variationer af Lafont — utvecklade han det lugna och säkra, ehuru aldrig missbrukade välde öfver instrumentets teknik, som i förening med hans förutnämde egenskaper gifver hr Elvers talang en så betydande grad af artistisk fulländning. Tillsamman med hrr Gulomy och Sack utförde hr Elvers Maurers Concertante för 2 violiner och violoncell, egentligen variationer öfver den bekanta romansen (C-dur) ur Joseph: en väl hållen komposition, hvars med mycken kännedom anlagda effekter för nämnde instrumenter på det lyckligaste realiserades af de tre virtuoserna. — Ännu en ensemble, ehuru af ojemförligt högre värde, gafs denna afton, nemligen Mozarts violingvartett i D-dur, som gick lika väl och af åhörarne emottogs med lika stort bifall, som nyligen, då den hördes på hrr van Booms c. 3:dje soir6. Exekutionen, i sin helhet tagen, var onekligen förträfflig, och då en sådan presteras, tro vi ock, att konstnären aldrig förgäfves skall påräkna allmänhetens sympatier för den klassiska konstens produkter. — I pianoväg gafs Hummels bekanta E-dur-trio af en musikälskarinna (m:ll Sandberg), hrr Randel och Sack. M-:ll Sandberg utmärkte sig genom ett ganska färdigt spel, och för öfrigt gick den vackra kompositionen med god ensemble, hvartill de medspelandes artistiska föredrag mycket bidrog. — Afven hörde man åtskilliga manskörer, nemligen en vacker fyrstämmig sång af O. Lindblad, den nyligen förut gifna krigssången af Dannström — ett i sin väg ganska lyckadt stycke — samt en ypperlig kör ur Glucks Ifigenia på Tauris, hvilken dock måhända togs i något för långsamt tempo för att göra full effekt. — Samma afton, som förenämde soir6 gafs, hade hbrr O. och IL. Westerdahl arrangerat en soir6 i Brunkebergs Casino, som oaktadt konkurrensen med br Elvers var temligen besökt. Hr O. Westerdahl är redan förut känd hos hufvudstadens allmänhet såsom en serdeles skicklig flöjtist, och visade sig denna afton äfven förtjena en fördelaktig opinion. Båda bröderna Westerdahl utförde, med biträde af Mindre teaterns orkester, en dubbelkonsert för flöjter af Kummer; man anmärkte i deras spel vacker ton, mycken färdighet i de olika maneren för detta instrument samt god sammanhållning; äfven var kompositionen långt mera vårdad än man vanligen finner hos konsertmusik för flöjt. En serskild uppmärksamhet väckte hr O. W:s 8-åriga son Victor, som lät höra sig på violin. Denna lilla virtuos visade nemligen genom sitt rena spel och för sin ålder rätt betydande färdighet, att naturen skänkt honom mer än vanliga anlag, och att en ganska vacker början till deras utbildning redan är gjord; också mottogs hans spel med allmänt bifall. Hans fader an högsgslla mon se po oo a AA