Aftonbladet – 13 mars 1847, sida 2

Fader, nämn icke hans namn! Jag afskyr honom ! Hå, verkligen! återtog missfostret. Men jag förmodar, att du vill gifta dig med honom, om det skulle befordra din fars intresse och föröka ditt eget arf? Skjut mig, fader, om du vill, men tala icke om markisenl, Skjuta dig! Jag kunde så gerna kasta fem hundra tusen rdr bko i vikenl, Vill du sälja din Isabella, fader ? Prat, flicka; sälja dig! Nej, nej, nej — icke sälja dig. Hvem talar om att sälja dig? Nej, nej. Men naturligtvis måste penningealfärer uppgöras vid giftermål. Det sker alla dagar. Säg, din fjolla, hvarföre piper och gnäller du så? Fader, sade Isabella gråtande, du skall icke neddraga himlens förbannelse öfver oss genom att gifva din dotter för guld åt en bof! En bof, flicka! Sade du det? Tyst! Sakta! Sade du en bof? — en bof? Flickal Ja, signor, bof var det! Hvad har du hört, Isabella? Jag har hört nog, fader, för att kunna säga till mig sjelf, att den, med hvilken du ville förena mig i de heligaste band, är misstänkt i hela Palermo för brott, som skulle förmå onda andar att gömma sina hufvuden.n Pah! Misstänkt! Hvad äro misstankar ? De kunna vara de första stegen till upptäckter, och de äro det ofta. Var det med ditt samtycke som den der artikeln i morgontidningen kungjordes för en fjorton dagar sen. Hvilken artikel i morgontidningen? Tryckt, sade du icke så?, Här är den, fader. (Hon gifver honom tidningen.) aJag rodnar för huset Calenghis ära; och kan du tadla mig för det jag gråter, när jag ser mitt namn förenadt i en allmän tidning med en mans, som är en förbannelse för sitt eget kön, och en fasa för mitt?, Diavolo! utropade hertigen häftigt, när han läst paragrafen, med ögon som gnistrade af raseri. Han skall ångra detta! Isabella, du skall aldrig blifva hans — aldrig! Men