Aftonbladet – 11 mars 1847, sida 3

Article Image
RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. .— Elt dödt barn fanns i går under en grafster på Maria kyrkogård. En ung flicka hade först blif vit det varse och underrättat dödgräfvaren derom Barnet var inlindadt i trasor, och syntes hafva le gat der en längre tid; det var fastfruset vid mar ken. Man hade ej kunnat afgöra barnets ålder el ler kön; ty den späda varelsen hade frusit tillsam mans med trasorna, och det hela utgjorde ett oform: ligt bylte, ur hvilket ett litet hufvud stack fram. Liket kommer, enligt öfverståthållareembetets förordnande, att undergå besigtning. — En mångelska, Christina B., hade blifvit stämd till poliskammaren, för det hon i måndags på Hötorget fört oljud och oqvädat polisbetjeningen. Hon bestred angifvelsen och vittnen skulle höras. När dessa hade aflagt eden, uppräckte den tilltalade sina händer och utropade: Gud är en hämnare öfver alla; ni ha svurit er till helvete allihopa Polis mästaren föreställde henne att hon borde innehålls med sådane omdömen, enär vittnena ännu ingenting sagt; men mångelskan upprepade sina ord, undei vilda gester, och ville sätta sin hals i pant på at hon vore oskyldig. Polismästaren yttrade, att han ej kunde annat finna, än att gvinnan var drucken. Nej, nådi lagman, svarade hon, jag är icke drucken; de må komma till mig klockan fyra i morron bitti, så skall de få se att jag är likadan då, som nu. Den närvarande polisbetjeningen instämde deri att mångelskan B. var öfverlastad; hon hade under de ett par timmars tid, hon innan målet förekom uppehållit sig i poliskammarens förmak, uppfört sig bullersamt och oregerligt. Hon blef befalld att gå hem beskedligt, och nästa dag återkomma i nyktert tillstånd. I går dömdes B. att plikta för oljud, otidighet mot polisbetjeningen och fylleri inför rätta, 44 rdr 32 sk. banko. — Ett motstycke till det äfventyr, Aftonbladet för sistl. lördag meddelade om en landtman, som genom bedrägeri skulle hafva förlorat ett penningebelopp, föreföll i fredags. Hjelten i detta var en rusthållare vid namn Åhlen från Björksta socken i Westerås län. Han hade å en gata på norr träffat en karl, som frågat honom om han ville åtaga sig en fora till hemorten; och då Å. härtill samtyckt, hade den okände fört honom till ett hus vid Jungfrugatan å Ladugårdslandet; de gingo in och kommo i sällskap med några qvinspersoner. Det blef nu icke tal om någon fora, utan man gjorde sig en glad stund, och lät bränvinsflaskan flitigt gå laget om. Slätligen blefvo qvinnorna alltför upprymdå, och gjorde Åhlen till föremål för nog oblyga karesser; den största och starkaste af qvinnorna, en underofficersenka vid namn Maria Gustaf a Östlund, skulle hafva skuffat Å. baklänges i en säng, och det var med mycken möda han undkom de ursinniga bacchanterna. När detta omsider lyckades honom, saknade han 50 rdr. Han hade dock den turen, itt med gevaldigern Bäckströms och uppsyningsman Forsgrens biträde, återfå största delen af sina penningar. Enkan Östlund skall hafva yttrat, att det var strunt till affär, emedan den blott inbringat henne en riksdaler och ett rus. Östlund är häktad och målet kommer att behandlas vid kämnersrätten. — I ett hus vid Hornsgatan uppkom förliden måndag vådeld, hvarom Dagbladet berättar: En piga hade upptändt eld i kakelugnen uti ett innanför köket beläget rum, hvarefter hon i något ärende bortgått, igenläst dörren till köket och tagit nyckeln med sig. Hushållerskan åt den person, som bebor våningen, hörde ljudet af eldens sprakande från ofvannämnde kammare, skyndade till och mötte jågan, som gripit omkring i sängoch fönstergarjiner samt i möblerna, i dörren. Då hon fann köksdörren igenläst, hastade hon genom de på anIra sidan köket varande rummen, men fann äfven len andra och enda återstående utgången stängd. Hennes husbonde, som en stund förut bortgått, hade igenläst denna dörr vid bortgåendet. Tjenstelickan återkom dock till all lycka kort derpå och beredde tillträde för flere ankommande personer, hvilka från gatan bemärkt elden genom fönstret. Med tillhjelp af en snart till stället anländ spruta läcktes elden, som gjort icke obetydlig skada å vägsar, paneler och dörrar uti det antända rummet amt till större delen uppbränt och förstört der beintliga möbler.

11 mars 1847, sida 3

Thumbnail