Aftonbladet – 10 mars 1847, sida 3

flätorna, som voro delade öfver pannan och nedföllo öfver skuldrorna nästan till hälarna den tätt åtsittande spencen af glänsande sammet och guld, de dyrbara armbanden, och de små af paljetter glittrande tefflorna på hennes nakna fötter gjorde henne verkligen till en englalik. uppenbarelse af skönhet. Hennes utseende var tankfullt; men hennes gång var ovanligt elastiskt, och en liten röd fläck,likt ett törnrosblad under huden, purprade lätt hennes kinds alabasterlika blekhet. Mina dårar emottogo henne med utrop al beundran, Qvinnorna kunde i början med mycken svårighet bållas ifrån henhe, och det var endast genom att fästa deras uppmärksamhet på deras egna mera lysande drägter, som deras ilver att röra henne skingrades. Männen betraktrade henne, när hon gick förbi dem, lik en drottning af kärlek och skönhet, och d ras vilda, blixtrande ögon samt häftiga andedrag visade den verkan, som hennes behag gjorde på deras -.omaskerade bjertan. Jog hade, fördubblat min svit; men visste knappast hvilket intryck denna scen skulle göra på dem; likväl tycktes stundens inflytelse, och klädselns och praktens imponerande ståt verkligen bemäktiga sig dem. De klokaste bröllopsgäster kunde knappast hafva uppfört sig med mera skicklighet. Ceremonicen förrättades af en bland mina äldre vänner, läkaren i min inrättning. G.mmal, som jag är, kunde. jag hafva önskat, att denna ceremoni varit allvar. När hon upplyfte sina stora, tårfyllda ögon till himmelen och lofvade alt vara mig trogen intill döden, slömde jag, att jag var man och gre!. Om jag hade varit Yngre — men det är detsamma — let är förbi. i Efter giftermålet tillsades qvinnorna att lyckönska bruden, och sedan vändes allas ögon i milt fria sällskap på en gång till festen. Jag gaf lösen. Fråkter, bakelser och sorbet försvunno med blixtens hastighet, och derefter ljöd musiken från skogsdungen, och de dansade — som j kunnen se på gräset.