Aftonbladet – 9 mars 1847, sida 1

MR oto . POM jag har varit en bof,-så skall straffet falia-på mitt eget-hufvud-oeh-ieke på Isabellas. Skymfa mig icke för det jag är hvad du gjort mig till., ,Tyst! — Göm dig; våra ryttare komma öfver kullen. Vi sköla tala om din dotter en annan gång. När ryttarne nalkades, drog eremiten sid mörka kåpa omkring sig Cch gick långsamt nedåt vägen. De ridande hejdade sina hästar, för att, enligt bruket, gifva den fromme mannen en allmosa. Under det den ryttare, som var närmast, tog. upp sin börs, drog den gode eremiten silt svärd cch stölle det i hans sida: Den sårade mannen stötte i blinken sin stilett ända upp till fästet in i tiggarens skuldra. Denne fölly -oeh:: just som den andre ryttaren skulle stiga ur-sadeln, för att fänna sin sabel i hans bjerta, fråmrusade frå gröttar den förut nämnda gästen; till häst och beväpnad rån topp till tå; en blodig strid började, i hvilken den resande, som var en mindre skicklig stridskämpe; blef fruktansvärdt sårad. Imedlertid strömmade blodet så starkt från den första ryttarens sida, att han föll utmattad från hästen och .svimmade. I deita kritiska ögonblick syntes flera resande komma ridandes öfver kullen, och gär sten lemnade sin vän bland fienderna och galopperade i sporrsträck derifrån, Eremiten : var markisen di San. Giusto, och hans gäst var, hertigen di Calenghi. Det var samma eftermiddag, som hertigen red genom byn Monreal, såsom. förut blifvit nämndt, och det var samme ryttare, som gjorde bönderna efterfrågniogar. !