så mycken industri idkäs, der bär det sig någorlunda bra för dessa mindre jordafsöndringars innehafvare, så länge goda år inträffa, så länge begge makarne äro fullt arbetsföra och tillgång på arbetsförtjenst icke saknas. Men när hårda och missväxtår inträffa, då vanligen arbetsförtjenst också såknas, när den ena af makarne längre tid är sjuk och sängliggande, och när barnens antal år från år ökas — då blir helt annat förhållande. Och hvad erfarenheten i detta afseende vitsordar, det anförde jag och det styrkte jag med uppgifna facta. Att denna erfarenhet icke behagar alla, är och blir icke mitt fel; men att förhållandet i flera landsorter wåtte vara enahanda, bevisade det allmänna och högljudda bifall, som följde på min framställning. För öfrigt hade jag mycket att säga, i anledning af Bibelvännens anförda språk, Es. 5: 8; men jag vill icke dermed trötta läsaren, utan blott beder hvar och en vara god och läsa i ett sammanhang föregående 7:de versen med den anförde 8:de, så fås en helt annan mening. Det är skilnad att med våld och orättvisa lägga andras åkrar till sina, för att ensam få besitta landet — eller att sönderdela de åkrar man har, t. ex. åt sina barn. Om det förra handlar anförda bibelställe, men alls icke om det sednare, och ifgalunda om någon hemmansklyfning. Carl Joh. Holm. m— vn