Aftonbladet – 8 mars 1847, sida 3

å Ö ÄR Or Utdrag ur ett bref från Luleå. — — — Det förljudes från norra riksgränsen, att der i orten anställde rese-tullinspektoren blifvit, som man säger, fallen i embetet,. Sedan han först hållit husvisitation hos andra, med all den pomp och ståt tull-lagen bjuder, har helt nyligen-enahanda förrättning, tyst och stilla om nattefiä, blifvit verkställd hos honom sjelf. Han sökte efter kontraband — de hos honom visiterande efter smörproduktionsbevis, dem han ägde 4500 st. till antalet i sin värjo, för att granskas och efter omständigheterne åklagas. Såväl det ena som det andra borde blifva vinstgifvande, men han frånkändes lagligen beslaget och afhändes olagligen bevisen, och gick således från alltsammans. Han tänkte samla meriter för tullverket, men allt gick i rök. — — Smörbestarne gjorde högst oegennyttigt af sitt fynd en auto-da-fe — hela tullväsendet till ära, -sig sjelfvom till uppvärmning och alla smugglare till stor förnöjelse. Askan uppsamilades i urna, som derefter kommer att förvaras som relik å Haparanda tullkammare. Den mystiska inskriften på urnsn lärer ha något synonymt med uttrycket i Johannis Upperibarelsebok; Jag är ÅA och O, begynneisen och änden, och tyder för öfrigt, om man så behagar, på sVildöjurew och det förekommande tälet 666. Auto-dafe-isterne och deras klienter frossa i glädjen öfver sin seger. Deras hat är endast läskadt, ej tillfredsstäldt. Och fortfar det progressivt som hittills, närdt af medgångens öfvermod, och någon af-. kylande laga undersökning ej mellankommer, vet man sannerligen ej hvarest äet kan sluta. Mer en annan gång. — — (T. f. F. L. o..) ——