Aftonbladet – 8 mars 1847, sida 2

REPRESENTATIONSFRÅGAN. Uti Göteborgs Handelstidning för den 2 dennes läsas i Stockholmskorrespondensen följande reflexioner, hvilka synas oss välgrundade och uttrycka ungefärligen hvad man här i hufvudstaden hör sägas öfverallt bland allmänheten: Det har väckt stor uppmärksamhet, att det officiella bladet, som hela detta år varit så stumt i allt hvad den inre politiken rörer, nu på en gång uppträdt med en Iedande artikel i anledning af representations-kommitteens arbeten och tvåkammarsystemet. Artikeln, som likväl ännu icke är afslutad, åsyftar att förorda det systemets renhet; det vill säga: att de begge kamrarna, som böra bestå af olika elementer, skola hafva alldeles samma altributioner; således äfven lika röst i beskattningsärenden. Då derigenom, på det sätt kommitteen nu föreslagit den öfre kammarens sammansättning, af utaf konungen nämnde listidsmedlemmar och af länsnämnder utsedde deputerade för många riksdagar, regeringens och byråkratiens :örenade inflytelse i denna kammare blefve öfvervigande, så skulle äfven svenska folkets hitt:lls utöfvade urgarela rätt att sig beskat!a genom sina rcpresentanter,, komma att väsendiligen bero af regeringen. Förhållandet har tillika fått en förökad vigt, genom de anledningar man haft, att denna Posttidningens artikel skulle utgå ifrån ett håll, som anses mycket välbekant med tänkesätten hos regeringen; samt att den fammanträffar med berättelserna om en stor spänning och söndring inom representations-kommitteen, hvilken kommitte nu tros upplösa sig, samt lemna till ett redaktionsutskott att uppsätta ett förslag, emot hvilket en förenad reservation af minoriteten lärer vara att derefter motse. Den nämnde artikeln i Posttidningen utmärker sig för den hängifverhet, man deri upptäcker för de intet betydande tyska ständeroch kammarinstitutionerna, samt den märkbara åtrå, att förtyska, eller, som är detsamma, förfuska vår reform, genom dessas upptagande till mönster. Den visar äfven, genom sin tystnad öfver Norges representationsformer, all den misstro och ogenhet, som råder emot dessa enkla, tidsenliga och för våra förhållanden nu mera så högst limpliga former. Bemödandet att vid den nu oundv:kliga reformen af vår ståndsrepresentation åt regeringen formelt inkräkta beskattnignsrätten, synes vara så obetänkt, så outförbart, att man icke bör kunna tro det utgå från en regering, som har ringaste kunskap om allmänna tänkesättet, eller ringaste tanka på sin egen fördel, hvilken fordrar en snar och lycklig lösning af reformfrågan; och Posttidningens återframträdande såsom en organ för denna frågas ytterligare invecklande, att icke säga sönderrifvande, måste derföre ännu anses såsom blott ett bevis på derfheten af det reaktionär, partiets förhoppningar och obetänksamheten af dess åtgöranden. Imedlertid skall väl gåtan snart lösas. Man skall väl få höra, huruvida regeringen icke ämnar alt sjelf framstå med ett förslag, som uttrycker dess egna ag car pa TTT TTT TTT EN rr Ar rn