Aftonbladet – 8 mars 1847, sida 2

VII. KAPITLET. Se! Vid hans läger sitter sköterskan med den skrynklade pannan, och hvars hjerta i många år burit en börda af bekymmer, hvilka hon endast förtrott sig sjelf. Minnen från andra tider och andra sjuksängar sväfva med scen-förändringar för hennes själ Calamity. — Ett poem. Lifvet är vwerkligt! Lifvet är allvarligt! Och grafven är icke dess mål. — Af jord äst du kommen, och till jord skall du åter varda — var en dom, som icke hade afseende på själen.b Longfillow. Såret, som vår bjelte fick i den underjordiska hålans gång, var ganska svårt. Kulan hade inträngt i högra armen och stadnat nära benpipan. För att få ut den igen måste en operation företagas, och den verkställdes af tvenne skickliga kirurger bland munkarne. Förrättningen var långsam och plågande. -All.n lig någon tid i stark feber, och hade han icke varit omhuldad af abbotens och klosterbrödernas outtröttliga vård, kunde såret kanske hafva kostat hans lif. Hans modiga uppförande i bålan samt hans blygsamma sätt och värdiga skick under abbotens förhör hade intagit alla, och i följd deraf utsågs den bästa kammaren i hela klostret åt honom; medikamenter, som skulle mildra febern, gåfvos honom, och hvare medel, som i de fromma fädernas tanke skulie kunna vefordra hans tillfredsställelse, blef användt. Dagen efter den, på hvilken han blifvit sårad, kom en gammal qvinna med en: dödslik förening af bistra drag i sitt utmerglade anlete