— Den på kungliga teatern uppförda tillfäls lighetspjesen, kallad Tegners minne, och hvilken består af dramatiska föreställnirgar ur Axel och Frithiof, arrangerade med musik, har, oak tadt den vid uppsättningen onekligen använda omsorg, ej kunnat hålla sig uppe mer än fyra gånger. Lika med en annan tidning yttra vi vår ledsnad öfver detta förhållande, som kan synas visa en bristande smak från publikens sidaj då de dramatiserade poetiska styckena höra till det skönaste, som vår litteratur eger. Vid när. mare betraktande är det imedlertid icke svårt att inse en temligen naturlig orsak dertill. Först och främst finner man nemligen, att flera af de mest . dramatiska momenterna i Frithiof dels blifvit förbigångna, dels ej kunnat framställas på scenen, såsom t. ex. Frithiofs ankomst i kung Rings sal, der han vänder den hofman upp och nedpy, hvilket visserligen skulle utgjort ett lockande skådespel för galleriet; farten på isen; m.m. Men derjemte förekommer med dessa poemer en Serskild omständighet just i följd af den förtroliga bekantskap man redan förut eger med dem, och hvilken ej får lemnas ur sigte. ? Det är klart, att hvar och ena vid läsningen af de herrliga målningarna i 4xel och Frithiof redan införlifvat med sin fantasi en viss föreER RR RE