Aftonbladet – 6 mars 1847, sida 3

stridde dock hvad bonden om dem uppgifvit; de sade sig ej hafva haft någon del i bedrägeriet. Melcher hade ej ens varit på krogen vid berörde tillfälle; Cederdahl föregaf att han varit derinne förrän bonden kom och således icke i hans sällskap gått dit, men detta vederlades af ett intyg utaf en kopparslagaremästare Brink, att Cederdahl i sällskap med Medin ingått på krogen. Målet kommer att efter remiss behandlas vid kämnersrätten. — Ett profstycke. Tärftskramhandlaren Ölander hade i går till poliskammaren låtit instämma cigarrfabrikören del Monte för det denne skulle hafva från Ö. tillnarrat sig ett stycke primalärft om 90 alnar, på följande sätt: M. hade föregifvit att han ämnade handla ett betydligt parti lärft, samt begärt och erhållit det ifrågavarande stycket såsom prof. Affären bade bragts å bane i slutet af sistl. Januari och skulle inom kort tid bringas till ett fördelaktigt slut. Men sedan del Monte erhållit lärftsstycket, hade han icke vidare låtit höra af sig; han hade vägrat både att betala och återställa lärftet; käranden visste icke huru han skulle rubricera ett sådant förfarande, men yrkade till en början att återfå lärftsstycket eller utbekomma dess värde, omkring 80 rdr banko. Del Monte förklarade att han på vanligt sätt köpslagit om lärftet, med betingande af sex månaders betalningsanstånd , och yrkade att få tillgodonjuta denna förmån. Att lärftsstycket lemnats såsom prof bestred han, ty till prof brukar man bara lemna en liten bit. Han kunde ej i närvarande ögonblick återställa lärftsstycket, emedan det blifvit skickadt till Norrköping. Han sade slutligen sig vara villig att antingen om en månad återskaffa lärftet, eller ock om två månader betala det. Käranden nekade att något anstånd med betalningen för lärftet blifvit ifrågasatt eller beviljadt då affären uppgjordes; dock ville han ingå på den propos, svaranden nu framställt. Saken fick härvid bero.