Aftonbladet – 5 mars 1847, sida 1

RR RR seradt till pmrs. William Sinclair, Nairr, Scotland. Som författare vanligtvis äro allvetande, lemnas här innehållet åt läsaren: Palermo, d. 48 Juni 18—. Min mycket älskade moder! Inneliggande tio pund sterling äro allt hvad jag i närvarande stund är i stånd att skicka dig. O! Huru hårdt är icke mitt öde! Att jag skulle nödgas se bristen och eländet träffa dig och vara utan medel att afhjelpa dem är i sanning rysligt. För närvarande är jag på Sicilien. Brittiske konsuln, mr. Hawthorne, skiljde mig i går från min befattning i sitt hu:, under förevändning, att jag hade försökt vinna insteg hos hans dotter — en halt och vindögd flicka med rödt hår och tio år äldre än jag! Men jag är icke bedröfvad för det. Jag kan snart skaffa mig vänner igen. Säg Kate, att hon genast måste skrifva mig till; jag har just nu behof af några Vänliga ord från henne. Gud gilve jag kunde höra henne tala. Ack, min stackars syster! Gud välsigne er båda! Jag kan icke skrifva mera... Din enda son Allan Sincelair.n Strax utom staden Palermo resor sig berget Pelegrino, en pittoresk klippa, här och der betäckt med ställen af rik grönska. Dess topp prydes af hertigens af Calenghi ointagliga slott. På den vestra terrassen sitter hertigens enda barn Isabella di Calenghi; hennes hufvud hvilar på hennes lilla hvita . hand, hvilken knappast skönjes mellan de långa svarta lockarne, som bölja öfver en hals och ett bröst, danade med grekisk symmetri. Hennes tankspridda blick ir vexelvis fästad på staden och på den glänsande skyn, der solen nyss försvann och der skymningstimmans andar fira silt glada möte i: sina tält af guld. Tyst! Lyssna! Hon talar — men på sin egen flytande italienska; på svenska sålunda: Signor Allan! Signor Allan! så var hans