Aftonbladet – 4 mars 1847, sida 3

— Ert vAapD. Den ryktbare engelsmannen Fox kom en dag under högsommaren tillsammans med :! en af de engelska prinsarne, promenerande på en! gata. Man talade om mångahanda saker och ting, och Fox menade, att de flesta orättvist beklagade sig öfver sin lycka, ty denna beror på dem; men emedan de oftast gå bakvändt tillväga och på oriktiga vägar söka sitt mål, kunna de icke hinna det. Prinsen ville icke gå in härpå. Då föreslog Fox prinsen ett vad, hvarigenom han ville bevisa sin sats, och då prinsen gick in derpå sade han: jag slår vad att jag skall möta flera kattor på vår väg än nis. Han uppmanade prinsen att sjelf välja hvilken sida af gatan han ville gå. Detta skedde, och då de kommit till slutet åf gatan, hade prinsen icke mött en enda, men Fox tretton kattor. Men hur kom det till? frågade prinsen. Helt naturligt, svarade Fox; ni förstod er helt illa på kattornas natur, då ni, såsom jag på förhand förmodade, valde skuggsidan. Då nu kattorna älska solen, så träffade jag dem på min sida. Ni måste tillstå, att här var lyckan lika litet för mig, som den var emot er; ni misstog er sjelf i ert val och så är vanligtvis fallet med alla. on oo— VÄGMÄTARE PÅ vaGnaB. De prejerier för hvilka de åkande i London äro utsatte från åkaredrängarnes sida, hafva gifvit anledning till en sinnrik uppfinning af en mekanism, som man begynt