Aftonbladet – 4 mars 1847, sida 1

oo AA Me verlemnende sig åt denna tröstlösa enslighet och mosquitos nåd, bosatt sig, för att hugga (och sälja ved till de på strömmen gående ångfartygen. Knappt kan man på dessa stränder jupptäcka en uthuggning i den tjocka skogen; lendast nära vid stranden uppstaplad ved förråder, att menskliga varelser uppehålla sig der, och kommer den ditblickande att ovilkorligt utropa: ;Hvad i himlens namn kan förmå menniskor, lefvande, tänkande och med förnuft begåfvade menniskor, att afskilja sig ifrån sina likar och föra ett så ensamt, från hela verlden afsöndradt lif och nedsätta sig i dessa sumpiga, endest af reptilier, insekter och vilda,djur bebodda trakter, der dödande febrar och sjukdomar härja, der Missisippi öfversvämmar stränderna och bortsköljer allt, der de icke en gång kunna finna en torr plas, för att begrafva sina döda ? ; En blå rök hvirflade stundom från dessa civilisationens förposter och försvann bakom de väldiga topparne af Cottonwood, emellan hvilkas stammar slingrade sig ogenomträngliga växter, hvilka bildade en tät, grön skog. Oceanie for nu förbi en af dessa uthuggningar, som tycktes nyligen hafva tillkommit, och endast elt af hvita, nyskurna bräder upprest tak och några brokiga kor, som på en stig nära vid stranden gingo den ena efter den andra, förkunnade tillvaron af menskliga varelser. Hallo the boat! ropade en röst från stranden, och en ljus duk hviftade på en käpp. Ska vi lägga till? frågade lotsen kaptenen, som stod jemte honom vid pilot-house.