Aftonbladet – 3 mars 1847, sida 1

att spränga sig och sin dulcinea i luften, måste jag dock hörsammast undanbe mig att vara med på partiet; jag har vigtiga affärer att besörja i St. Louis och ville ej gerna komma styckevis återsimmande till NewOrleans, i stället för att helt trefl:gt i Missisippihotellet dricka mitt glas brandy.v Frukten intet, gentlemen,. sade kaptenen i det han gick emot dörren, jag vill sjelf tala med machinisten, :att han undviker all fara. Jag ser dessutom, att allt vore utan ändamål; vi kunna ej undkomma Diana och senast skall den upphinna oss i Memphis, der jag miste sälta passagerare i land. Simmons, som följt kaptenen, återvände efter en kort stund och hviskade i Grays öra, hvilken han fattat under armen och förde med sig: Damn it! det är dumt, men dock sannt, att jag gålve 50 dollars, om vi kunde jaga undan Diana, men det vill jag ej alt kaptenen skall veta, han skulle glädja gig deråt, att jag, som så ifrigt protesterat emot all kapplöpning, nu intresserar mig derför; men säg mig, mr. Gray, huru kom er käresta på det olyckliga infallet, att i Augusti begilva sig till NewOrleans, för att der kanhända dö i gula febern ?x Hör hela förhållandet, såsom hon i korthet berättat mig det,, sade Gray, vänligt skakande den gamle vännens hand; hon är icke gift och det var endast en skändlig lögn, som den gamle Taylor lät utsprida i vårt grannskap; men, om hon ock varit det, vore hon nu fri, sedan den gamle Taylor och hans son drunknat. Den gamles afsigt var, att gå till Matamores och derifrån till Mexiko. Hvad han ämnade der är mig obekant, men alla hang skändliga planer till skam, är nu Celestine min, På dr första ångbåt, som nu går uppföre Ohico, fort for han lifligare, går jag ombord. med mi trogna flicka; om få dagar äro vi i Point-Plea sant och derifrån ligger min plantage ungefär