Aftonbladet – 2 mars 1847, sida 3

Iinaden för huset, jemte förråder, kunna beräkna: till 80,000 rdr banko, eller lika mycket, som E I M:t skulle nödgas utgifva för en vida mindre och ofullständig skådeplats, i fall den Nya blefve in köpt, då i alla fall inga större våningar funnes och Y Kongl. teaterns gamla dekorationsbodar antingen Ikomme att än ytterligare qvarstå till vanprydnad för platsen eller en serskild kostnad erfordras för andras uppförande. Bästa sättet att bygga väl och för godt pris, är Idet rakt motsatta af hvad staten vanligtvis använder. Det är, att bygga fort, att köpa för kontant de dugligaste materialier hvar de finnas, och att förtro arbetet, icke åt en mängd hvarandra köntrollerande embetsmän, utan åt en enda skicklig och tillförlitlig person. Min erfarenhet har för öfrigt gifvit vid handen, det säkraste medlet att utestänga fukt ur nya hus, isynnerhet dem, som, likt detta, äro fristående, är att genast invändigt afputsa väggarna, men låta de yttre vara orappade första vinterr, att under denna elda och, så mycket möjligt är, bebo rummen. . Nya teatern bygdes på sju månader, eller från den 24 Mars, då gräfningen för grunden börjades, och till den 4 November, då första representationen gafs. Sådant skedde, ehuru ingenting på förhand kunde vara ordnadt och inga materialier inköpta, samt fastän under denna korta tid allt skulle föranstaltas, äfven personals engagerande, kostymers och attributers förfärdigande, styckens inöfning m. m. Vid den nu ifrågavarande skådeplatsen, der ingenting annat behöfdes, än husets byggnad samt machineris och dekorationers anskaffande, kunde grunden läggas denna höst, murningsarbetet företagas vid första vårdag, allt träarbete under vintern göras i ordning och teatern om hösten 4848 vara färdig att öppnas, afrappningen ske om sommaren 1849 och våningarna om hösten nämnda år vara i ordning att bebos. Hela detta företag kunde imedlertid verkställas utan kostnad för E. M. eller staten, endast genom besparingar, möjliga att åvägabringa inom Kongl. eaterns ekonomi, icke å personalens inkomster, icke heller genom någon nedsättning af den yttre prydlighet och elegans, man äger rätt att fordra af en Kongl. teater och den närvarande hivtills utvecklat, utan genom en annan hushållning med materielen, isynnerhet med dagkostnaden. Vare det långt ifrån mig, att vilja beskylla någon af de personer, som haft eller hafva befattning härmed, för uppsåtlig misshushållning, än mindre för någon försnillning. Det är imedlertid, såsom ofta blifvit anmärkt och cen engelsk statsman nyligen yttrat, en allmänt känd sak, att det icke gifves någon sämre handlande eller industriidkare än staten. Den officiella egenskapen, kungligheten, om jag så får uttrycka mig, medför detta. Den kollegiala formen, de många kontrollerna, skrifveriet, revisionerna med allt hvad den offentliga ekonomiens attributer heta, gör, att man hvarken kan, eller känner den ringaste uppmaning, att hushålla för det allmänna, hvilket oupphörligt misstror, kontrollerar, och derigenom återhåller omtankan och noggrannheten. Ett par exempel härpå, hvilka bevisa skillnaden emellan den allmänna och den enskilda hushållningen, torde åskådliggöra detta faktum. Kongl. teatern utgaf endast för de båda artiklarna kostymer, dekorationer och machineri från d. 4 Juli 1844 till samma dag 14846, en summa af 34,874 rdr. Detta var endast till bibehållande af det gamla, och för utvidgandet af teaterns förut egande ofantliga materialförråd. Men Nya teaterns hela uppsättning af kostymer, dekorationer, machineri, lampor, krona, sprutor m. m. kostade under de tvenne första åren af dess tillvaro icke mer än 22,000 rdr, ehuru under denna tid flera större kostympjeser gåfvos, och den ofvannämnda summan upptager teaterns hela monterande och iordningställande. Nämnde teater är, sjelfva scenen en femtedel och salongen en fjerdedel mindre än den Kongl. teatern. Den egentliga dagkostnaden borde således icke differera emellan de båda teatrarna med mer än en fjerdedel eller högst en tredjedel. Under de första två åren, då den nya administrerades omedelbarligen af mig, utgjorde dagkostnaden i medeltal endast 60 rdr bko, ehuru deribland förekommer en utgiftstitel, okänd för den kungliga: 4 rdr 40 sk. bevillning och 4 rdr till Kongl. teaterns pensionskassa för hvarje representation, utom ett arfvode till polisbetjeningen. Under de två sednare åren, då teatern innehades af ett bolag och styrdes af en deribland vald kommittt, uppdrefs visserligen denna dagkostnad, första året till 69 rdr och det andra till 74 rdr, men utgör dock i medeltal icke fullt 66 rdr. I proportion till teatrarnas storlek borde således dagkostnaden vid den Kongl. utgöra högst 400 rdr. Nu är den likväl närmare 200. Operateaterns unga och svårrörliga machineri förklarar visserligen en del af denna drygare kostnad; men då man kommer ihåg, att å densamma ganska ofta gifvas stycken, som icke medföra några svårigheter i sceniskt afseende, så blifver denna förklaringsgrund likväl otillräcklig och den rätta får sökas i det förhållande, att den är offentlig eller kunglig, och administreras på en officiell fot. Vore icke detta administrationssätt och blefve en dramatisk scen byggd, sådan som den här föreslagna, borde dagkostnaden i allmänhet kunna nedsättas till högst 400 rdr och äfven i de öfriga materialutgifterna ansenliga besparingar kunna åvägabringas, hvarigenom kostnaden för det nya huset skulle vara betald på ungefär fem år och sedermera under de följande en icke obetydlig minskning i E. M:ts utgifter för teatern uppkomma. Det är imedertid icke möjligt att genom några reglementariska föreskrifter åstadkomma ett sådant resultat. Det måste icke skr:fras utan oörasHäremot uppre-!:!